Nu ar vi tillbaka i civilisationen efter 6 dagars trekkande i de Nepalesiska bergen!
Vi lamnade Kathmandu efter tre dagars vilsam uppladdning under forvirrande omstandigheter. Tydligen ar det strejk ofta har i Nepal, och de har ocksa hogtidsdagar som vi inte riktigt har koll pa (Internationella kvinnodagen ar ledig dag har, sug pa den jamstalldhets-sverige!). Sa nar vi kommer till busshallplatsen ar var fil for bussar tom. Vi fragar, men alla bara pekar pa den tomma gatan.
Till slut far vi tag i ett tant-gang som ska till samma destination. Efter lite mer vantan visar det sig att det inte gar nagon buss denna dag. Vi forstar inte om det ar strejk eller helgdag.
Vi hanger dock pa tanterna (+ gubbe) och lyckas fa dela minibuss med dom. Kackel i honsgarden! Det visar sig vara en kvinna, hennes man och hans fyra systrar. Mysig resa dar de fragar ut oss om allt mojligt. Tyvarr skulle de av innan oss och efter det sa artade sig resan lite annorlunda... Chaufforen med medhjalpare jobbade hart for att rippa oss, pa mer an tredubbla beloppet an vad som var overrenskommet (vilket redan var "turist-pris" ska sagas...) men vi var bestamda och lyckades komma dit vi skulle.
Ovanligt problem for oss faktiskt da alla vi akt med tidigare pa resan varit arliga...
Detta gjorde hur som att vi kom ivag lite sent och fick en ratt tung forsta dag for att hinna fram innan morkrets inbrott. Dessutom fick vi dimma och hagel som en valkomstpresent pa vagen.
Battre vader blev det dock de andra dagarna aven om dimman nog hor arstiden till...
Och sno i passen over 3000 meter. Mycket uppfor och mycket nedfor har det blivit: upp 1000m, ner 600, upp 400 och sa vidare. Tyngsta dagen skulle vi upp ca 1500 hojdmeter och det kanns vill vi lova!
Det ar intressant hur mycket man klarar av helt jakla otranade med 15 respektive 18 kg packning, och vi har inte ens atit emergency snickersen!
Mycket nojda.
Boendet har varit spartanskt men oftast serverat god dal bhat (ris, linssoppa och nan typ av potatiscurry) och masala te. Mysigast var sista boendet da vi bodde hos en familj som hyrde ut sitt forrad som sovplats at eventuella trekkare. Vi delade detta med minst en ratta. Men fin tant och gubbe, varm brasa och god mat. En intressant upptackt vi gjort ar ocksa att man far mer traningsverk av att ga nedfor, det hade vi inte trott!
Sista dagen hade vi tur som helt uttrottade efter 1300 hojdmeters nersstigning och fyra timmars gang precis hann med en buss tillbaka till Kathmandu. Men: lurade igen! Nar vi kommit in i stan sa de fyra killarna som korde bussen (hur manga nepaleser behovs for att kora en buss?) att det var sista hallplatsen. Inte forran vi kommit av och tagit varat baggage kom vi pa att ingen annan gatt av! Hej da bussen... Och vi var inte ens i stan. Det blev en dyr taxiresa hem. Klantigt, klantigt. Men som vi lart oss sedan tidigare "there's a sucker born every day" och den dagen var det vi...
Nu har vi redan lamnat Kathmandu och dragit vidare vasterut och befinner oss nu i Chitwan National Park, som gransar mot Indien. Helt klart varmare! Och det kan man ju tycka olika om...
Vi bor i en liten turistby som heter Sauraha och ligger vid floden som ar gransen till nationalparken.
Har kan man sitta under parasoll, kolla pa faglar och dricka mojitos for specialpris i solnedgangen.
Och vi som inte druckit nagot starkare an laoitiskt eller kinesisk folkol pa tre manader. Ujujuj.
Imorgon ska vi in i parken med guider och kolla fagel och djur. Bara pa var intro tur idag, tva timmar, lyckades vi kryssa 26 nya fagelarter sa vi ar peppade infor det!
Vi hoppas ocksa pa eventuell noshorning, tiger eller krokodil.
Var guide har dock skramt upp oss lite nar han berattade att det ibland kommer in vilda elefanter i byn, nar Vera da fragade om vad man ska gora ifall man rakar stota pa en svarade han bara: "we have no idea, if you go behind a tree he can smell you, if you go into a small house he can break it, if you run he runs faster, if you hide he can find you..."
Ok... Tack guiden for dessa fina rad.
Vi har dock haft lite narkontakt med "vilddjuren". Vi hjalpte till att skrubba en elefanthona i floden idag, dar hennes skotare tvattar henne varje dag i ca tva timmar (!!). For att skrubba anvande vi grova stenar fran flodbottnen men hon verkade tycka det var najs. Sen fick vi gora elefantbad, dar man sitter pa ryggen pa elefanten och den duschar en med vatten.
Skont eftersom skrubbningen var rena traningspasset.
Vi har ocksa sett en bedarande liten noshorning, som blev separerad fran sin mamma efter en tigerattack och nu rehabiliteras pa militarbasen. Nar Vera forst sag den trodde hon den var vild och blev eld och lagor. Mathias trodde det var en militar-noshorning som generalen anvande.
Noshorning=Goshorning. Panda, you got competition!
Militarerna verkar inte gora sa mycket har i krokarna forutom att ga runt med stora vapen och vakta saker innanfor taggtrad sa de kan nog ha tid med noshorningsrehab ocksa. Officiellt ar det maoistiska rebeller i farten. En kul grej med militarbasen ar att det sitter skyltar runt omkring dar det star "Restricted for photos and filming"... Ska man filma eller inte?
Vi aterkommer med bilder.
Vi lamnade Kathmandu efter tre dagars vilsam uppladdning under forvirrande omstandigheter. Tydligen ar det strejk ofta har i Nepal, och de har ocksa hogtidsdagar som vi inte riktigt har koll pa (Internationella kvinnodagen ar ledig dag har, sug pa den jamstalldhets-sverige!). Sa nar vi kommer till busshallplatsen ar var fil for bussar tom. Vi fragar, men alla bara pekar pa den tomma gatan.
Till slut far vi tag i ett tant-gang som ska till samma destination. Efter lite mer vantan visar det sig att det inte gar nagon buss denna dag. Vi forstar inte om det ar strejk eller helgdag.
Vi hanger dock pa tanterna (+ gubbe) och lyckas fa dela minibuss med dom. Kackel i honsgarden! Det visar sig vara en kvinna, hennes man och hans fyra systrar. Mysig resa dar de fragar ut oss om allt mojligt. Tyvarr skulle de av innan oss och efter det sa artade sig resan lite annorlunda... Chaufforen med medhjalpare jobbade hart for att rippa oss, pa mer an tredubbla beloppet an vad som var overrenskommet (vilket redan var "turist-pris" ska sagas...) men vi var bestamda och lyckades komma dit vi skulle.
Ovanligt problem for oss faktiskt da alla vi akt med tidigare pa resan varit arliga...
Detta gjorde hur som att vi kom ivag lite sent och fick en ratt tung forsta dag for att hinna fram innan morkrets inbrott. Dessutom fick vi dimma och hagel som en valkomstpresent pa vagen.
Battre vader blev det dock de andra dagarna aven om dimman nog hor arstiden till...
Och sno i passen over 3000 meter. Mycket uppfor och mycket nedfor har det blivit: upp 1000m, ner 600, upp 400 och sa vidare. Tyngsta dagen skulle vi upp ca 1500 hojdmeter och det kanns vill vi lova!
Det ar intressant hur mycket man klarar av helt jakla otranade med 15 respektive 18 kg packning, och vi har inte ens atit emergency snickersen!
Mycket nojda.
Boendet har varit spartanskt men oftast serverat god dal bhat (ris, linssoppa och nan typ av potatiscurry) och masala te. Mysigast var sista boendet da vi bodde hos en familj som hyrde ut sitt forrad som sovplats at eventuella trekkare. Vi delade detta med minst en ratta. Men fin tant och gubbe, varm brasa och god mat. En intressant upptackt vi gjort ar ocksa att man far mer traningsverk av att ga nedfor, det hade vi inte trott!
Sista dagen hade vi tur som helt uttrottade efter 1300 hojdmeters nersstigning och fyra timmars gang precis hann med en buss tillbaka till Kathmandu. Men: lurade igen! Nar vi kommit in i stan sa de fyra killarna som korde bussen (hur manga nepaleser behovs for att kora en buss?) att det var sista hallplatsen. Inte forran vi kommit av och tagit varat baggage kom vi pa att ingen annan gatt av! Hej da bussen... Och vi var inte ens i stan. Det blev en dyr taxiresa hem. Klantigt, klantigt. Men som vi lart oss sedan tidigare "there's a sucker born every day" och den dagen var det vi...
Nu har vi redan lamnat Kathmandu och dragit vidare vasterut och befinner oss nu i Chitwan National Park, som gransar mot Indien. Helt klart varmare! Och det kan man ju tycka olika om...
Vi bor i en liten turistby som heter Sauraha och ligger vid floden som ar gransen till nationalparken.
Har kan man sitta under parasoll, kolla pa faglar och dricka mojitos for specialpris i solnedgangen.
Och vi som inte druckit nagot starkare an laoitiskt eller kinesisk folkol pa tre manader. Ujujuj.
Imorgon ska vi in i parken med guider och kolla fagel och djur. Bara pa var intro tur idag, tva timmar, lyckades vi kryssa 26 nya fagelarter sa vi ar peppade infor det!
Vi hoppas ocksa pa eventuell noshorning, tiger eller krokodil.
Var guide har dock skramt upp oss lite nar han berattade att det ibland kommer in vilda elefanter i byn, nar Vera da fragade om vad man ska gora ifall man rakar stota pa en svarade han bara: "we have no idea, if you go behind a tree he can smell you, if you go into a small house he can break it, if you run he runs faster, if you hide he can find you..."
Ok... Tack guiden for dessa fina rad.
Vi har dock haft lite narkontakt med "vilddjuren". Vi hjalpte till att skrubba en elefanthona i floden idag, dar hennes skotare tvattar henne varje dag i ca tva timmar (!!). For att skrubba anvande vi grova stenar fran flodbottnen men hon verkade tycka det var najs. Sen fick vi gora elefantbad, dar man sitter pa ryggen pa elefanten och den duschar en med vatten.
Skont eftersom skrubbningen var rena traningspasset.
Vi har ocksa sett en bedarande liten noshorning, som blev separerad fran sin mamma efter en tigerattack och nu rehabiliteras pa militarbasen. Nar Vera forst sag den trodde hon den var vild och blev eld och lagor. Mathias trodde det var en militar-noshorning som generalen anvande.
Noshorning=Goshorning. Panda, you got competition!
Militarerna verkar inte gora sa mycket har i krokarna forutom att ga runt med stora vapen och vakta saker innanfor taggtrad sa de kan nog ha tid med noshorningsrehab ocksa. Officiellt ar det maoistiska rebeller i farten. En kul grej med militarbasen ar att det sitter skyltar runt omkring dar det star "Restricted for photos and filming"... Ska man filma eller inte?
Vi aterkommer med bilder.
Varför lämnade de er i början av stan så att ni behövde ta en dyr taxiresa? Har de en deal med taxichaffissarna eller? Hur många fågelarter ör kryssade totalt Mathias? Och hur många har en fågelskådare typ? Ascoolt med alla vilddjur, så coolt att jag nästan tror att det är lögn pga. avundsjukan över noshörning och elefanter. Kanske är det metaforer för annat som händer som i LIFE OF PI, så är det nog... Vad symboliserar ett elefantbad? Att mathias har tvättat sin snabel med stenar? Att vera sakanar sin Lush-pealing? En goshörning som är separerad från sin mamma efter en tigerattack. Er kvasi-freudianska självbiografiska berättelse om utanförskap och hemlängtan från en "militärbas". Spännande!! Vill se alla bilder! Hoppas ni mår toppenbra!
SvaraRaderaVi har ingen aning om varfor de lurade oss! Det var darfor vi inte var pa var vakt. Men det var sakert massa taxikompisar dar som de ville att vi skulle aka med.
RaderaAngaende faglarna: hittills har vi kryssat nastan 140 faglar av de 780 som finns i boken. Han som ager varan lodge har sett runt 800. I sverige finns det cirka 350 faglar (vera sager att alla ar gra), jag har sett nastan 200 och det finns en "fagelklubb" som heter Club300 for 300 kryss ar lite coolt.
Vi har inte last Life of Pi sa vi vet inte riktigt... Men ibland kanns det absolut som att vara fast pa en valdigt liten bat med en asjobbig tiger (sager vera).
Fortsatt kommentera! Puss!