Nytt i Nepal och gammalt som gatan...

Nytt land, nytt folk, ny kultur, ny mat!
Vi landade i Kathmandu for tva dagar sedan. Staden ar helt annorlunda fran nagot vi sett i hittills pa resan. Det ar som Indien light forestaller vi oss med tranga gator, galen trafik (Mathias fick nastan en hard laxa i att de inte stannar for gangtrafikanter igar men har nu lart sig battre) och ett myller av folk, ljud och dofter. Vera tycker att det ar ganska tungt, Mathias ar sugen pa mer.
Det ar tokigt mycket vasterlanningar har! Vi har inte sett sa har mycket vitingar sedan Arlanda. I guiden beskrivs omradet som ett turistgettho Ganska jamnt uppdelat mellan "vanliga resenarer", sportiga typer och folk som verkar ha varit i Indien och "hittat sig sjalva" innan de kom hit. Mycket dreads, losa klader i naturfarger,  kanske en orange prick i pannan, lite barfota...
Och det gar helt plotsligt att fa tag i allt man kan vilja kopa hemma - barnangens tval, en uppsjo av raklhyvlar, chips, choklad, halstabletter och massa mer.
Men vi bor fint har! Dubbelrum med egen toa och dusch och gratis frukost - fantastiskt! Inte mycket men tva rostade mackor, ett stekt agg och en kopp te eller kaffe innan man gar ut. Lyx, lyx, lyx. Bast att inte vanja sig.
En lite kranglig sak med Kathmandu ar att de inte har el nog till hela staden. Stadsdelarna delar med varandra och det finns el har dar vi bor ungefar tio timmar per dygn. Helt plotsligt stangs den av och sa vet man inte riktigt nar den kommer pa igen. Men for grundbelysning har de generatorer och batterier sa det gar egentligen ingen nod pa en men man far passa pa att fixa internetgrejer nar det finns mojlighet.


Sedan Shangri-la/Zhongdian har det hant mycket for oss och vi har haft en fantastiskt vecka eller mer.
Vi akte norrut fran Zhongdian till Xiangcgheng dar vi blev uppplockade pa busstationen av en dam som visade oss till ett hotellrum dar vi blev grannar med tva tibetanska munkar som skulle samma vag som oss dagen efter. De vacktes oss forvirrat vid 05.30 (trots att vi tykte vi kommit overens om att bilen skulle ga 07.30...) och tog med oss ner till en minibuss som tog oss vidare mot Litang. Valdigt kallt! Vi var tvugna att ha rutan nervevad for att inte fa for mycket imma i bilen ocksa. Vera hade vantar och fros mest om kroppen. Mathias hade bra klader men inga vantar. Som tur var hade vi vara munkar: en av dem satt langst bak med oss och tog Mathias hander i sina och sjong en bonevisa tills de blev varma. Fantastisk upplevelse!
Valdigt varma hander!
Forst ville vi skratta for det var sa absurt men nar vi sag att han var serios med det blev vi rorda.
Han gillade att sjunga och bad oss sjunga nagot ocksa. Det blev 'Uti var hage' och 'En vanlig gronska'.
En kinesik tjej i bilen kunde oversatta att han ocksa sa "I'm happy!". Efter nagra timmars dodsforaktande fard pa serpentinvagarna steg de av mitt i en dalgang bland bergen och vi akte vidare.

Litang var en intressant stad (by). Cirka 4100m over havet och ganska kallt, men valdigt torrt och ingen sno. Vi lyckades hamna mitt i slutet pa en tibetansk hogtid (deras variant pa nyaret) sa det var valdigt mycket olika manniskor i stan fran olika minoriteter och manga motorcykelburna jakherdar med haftiga klader och frisyrer. Tank farskinnsfodrad kimono, hockeyfrilla, laderbyxor och silverdekorerat rott garn i haret. Vi har doc en regel att inte fotografera portratt for vart eget (eller erat) hoga nojes skull sa ni far bara se lite mingel-bilder. Det verkade dessutom som att det inte var sa vanligt med vasterlanningar dar sahar ars sa vi fick mycket uppmarksamhet. Flera unga killar insisterade pa att lana Mathias solglasogon och bli fotade tillsammans med oss (ofta med var egen kamera). Det ar ett valdigt vackert landskap dar uppe ocksa med kanske mjuka bruna graskullar (lokalbefolkningen tyckte det var finare pa sommaren) och klar luft. Inte supermycket syre dock sa man fick ta det ganska lugnt.Vi spenderade mycket tid i templet eller sittande pa tehuset surplande jak-smor-te. En spannande bekantskap som ar ett salt, mjolkte med smor i. Pastas vara bra mot torra lappar. Mums.
Det var valdigt kul att det var sa mycket tibetaner ocksa. Det som vi kallar Tibet, pa engelska Tibet Autonomus Region, ar bara en del av det tibetarna kallar Tibet och den delen haller dessutom pa att bli kolinialiserad av vanliga kineser (Han-kineser). Det finns ocksa tibetanska delar i de fyra kinesiska provincer som omger Tibet... Kort sagt: att resa dar vi gjorde ar som att vara i Tibet fast utan cencur. Dar far de till och med ha stora bilder pa Dhalai Lama i templet och en liten kille kom upp till oss och sa "I like Dhalai Lama. Yeah!" Polisen var nastan de enda Han-kineser vi sag, och dem fanns det valdigt manga av.
Folk vi pratade med sa att det var pga av festligheterna och mangden tibetaner som just nu befann sig i byn, nar vi pratade med lite andra resenarer fick vi ocksa veta att den har delen av Kina ocksa kan vara stangd for utlandska besokare. Vi insag att vi har haft tur som fick uppleva det.

Efter tre dagar i Litang kom den skumpigaste bussresan hittills till den lilla byn Tagong. En mycket trevlig liten by runt ett stort kloster med vackra berg, en flod, hastar och jakar runtomkring.
Vi hann med tre utflyktsdagar nar vi var dar. Forsta dagen till ett nunneklostret, pa tibetanska kallat Ani Ghompa, med en enorm byggnad/hog av uthuggna bonestenar som folk slapde upp och placerade pa toppen. I anslutning fanns ocksa ett super modern shopping-hus med godis, lask, klader, allt!
Glasdiskar fylldamed allt man kan behova, endast bemannat av sma nunnor i rodaklader och toppiga luvor.
En mycket lustig syn.

Andra dagen gick vi langs floden for att titta pa nar de hugger in boner i klippblock. Den borjar med ett och annat klippblock i floden, for att sen fylla hela och man ser inte en sten som inte har en inskription! Har blev vi bjudna pa finlunch av munkar och trevliga damer, som ocksa bjod pa te och godis.
Sista dagen gick vi in i en dalgang for att titta pa lite byar och slass mot stora vakthundar. Hundarna hade vi kunnat klara oss utan och aven om vi lyckades skramma bort dem blev det lite arbetssamt efter ett par timmar och vi vande om. Och tur var vall det! Pa vagen hem blev vi namligen inbjudna pa te och mat hos en ung tibetan och hans foraldrar. Te med mjolk, smor och mjol i och stekt blomkal och ris. Maten var valdigt god, men teet hade kanske varit godare utan smor och mjol. Det ar nagon typ av traditionell grej som tibetanerna kallar "tsampa". Vi provade den aven i sot variant senare. Det blev inte godare...
Pa den femte dagen lamnade vi byn och var gulliga hotellagarinna som suttit klistrad framfor de kinensiska saporna pa tv varje kvall och pratat med karaktarerna och begav oss mot Kanding.
Snoovader! 2cm sno pa vagen och snokedjor pa for alla bilar, ojojoj. Lite senare annu mer sno, ko av lastbilar upp for backarna, bilar utan snokedjor bara spinner. Har de aldrig sett sno forut?
Val i Kanding fortsatte det att snoa hela dagen men under natten smalte det bort.
Vi fick iallafall en fantastisk vy av bergen i all sno och lite av den sa efterlangtade vintern darhemma som vi missar...


Imorgon aker vi ivag och vandrar 6-7 dagar och da lar det inte finnas nagot internet sa vi far se nar vi kan skriva nagot igen. Efter det ska vi stanna till  har igen en natt innan vi aker ivag igen till en nationalpark 3-5 dagar sa antingen fore eller efter det... Ni lar marka.

Namaste!

Liten tant i Zhongdian

Stoort bonehjul i Zhongdian. Mathias forsoker be. Nar vi var upp emot 20 pers sa gick det att snurra pa den.

Full fart i templet i Litang.

Fler modefoton. Mannen har langa armar pa sina jackor sa att de kan vira dem runt sig pa olika satt beroende pa hur kallt det ar nar de herdar jakar.

Eftersom kvinnorna ska vara i koket har deras jackor normala armar sa de inte blir blota.

Vera nan timme bort fran Ani Ghompa. Det ligger vid foten av det vita berget i bakgrunden. fast det man ser pa bilden (om man zoomar) ar en munkskola med guldtak. Nunneriet ligger gomt till nagra hundra meter till vanster.

Koket i stenhuggarlagret. God potatisgryta.

Religiosa stenhuggare... En valdigt liten del av floden...

Glad och kramgo tibetan i Mathias solglasogon!

Antligen sno! i bakgrunden boneflaggor en "stupa", som ett tibetanskt minitempel som de eldar nage grejer i.