Häst utan hast!

Nu ar vi tillbaka i censurens Kina, efter var fria tid i Nepal. Vera har tillochmed varit inne pa facebook som vissa av er kanske markt, och onskar garna att medelanden skickade till henne som hon inte svarat pa vidarebefodras till hennes mail, vera.halla@live.com eller sa far ni svar fran Mongoliet. 

Ater igen far vi hjalp av var fantastiska medhjalpare Sandra for att fora ut var ack sa viktiga historia till er.

Sista dagarna i Nepal tillbringades i sann semesteranda med restaurant-favoriter i repris och resans forsta shopping. Vi kan inte beratta allt (ja, vi tanker kanka era presenter i tva manader, sa mycket alskar vi er) men vi har kopt redan valanvanda jak-ulls-sjalar, Veras forsta cashmere troja, kamelskinnsskor, hippie-byxor mm.

Vi rekommenderar den som ska aka till Nepal att komma med tom resvaska, det finns jakligt mycket kul att kopa dar!

Val tillbaka i Chengdu (Kina) hade vi tva lata dagar med tehus-hang och ett aterbesok hos pandorna. For den som inte har fatt nog av pandabilder kan man fa fler pa mailen, bara sag till! 

Efter det tog vi en forvantad 7-timmars bussresa, som i slutandan tog 11, till Songpan. Ett stort jordskred blockerade vagen och vi fick snallt sitta och vanta i fyra timmar pa att de skulle grava sig igenom. 

Har har vi nu spenderat tre dagar pa hastryggen och haft en omsom fantastisk, omsom riktigt dalig upplevelse. Det storsta problemet var kanske att vi inte foljde vart eget halvtids-rad: Never expect.

Vi borjade vid 9-tiden pa morgonen dag ett, och red till en lagerplats dar var guide reste taltet och tande en brasa. Klockan borjade narma sig tre nar vi, valdigt hungriga, antligen skulle fa mat. Vad for spannande tibetansk lackerhet skulle det bli? Jo! Styckad tomat med MASSOR av socker pa. Forestall er ett barn som fatt sockra hur mycket hen vill pa jordgubbarna och dubbla det. Till detta angkokt brod bakat utan salt... En erfarenhet rikare!

Jattefint landskap har i granslandet till Tibet saklart och valdigt kul att rida! Mathias hade aldrig gjort det forut sa det var en spannande upplevelse. Han dopte sin hast till Brutus och den gick och pruttade Veras hast i ansiktet konstant. Ocksa roligt.

Feminismen har inte riktigt slagit igenom har markte vi ocksa. Mathias fick alltid mat och te forst och efter ett tag pekade guiden pa Veras hast (som aldrig fick ga forst for de andra hastarna) och sa "Very bad horse". Varfor fick vi overhuvud taget en dalig hast? Nar Vera sen sista dagen ville byta med Mathias sa guiden "no, good horse" om den daliga (efter att forst forsokt overtala Mathias att inte byta till den daliga). Tillbaks till forsta dagen:

Middagen blev battre, god gronsaksgryta och lagerelds-hang i skymningen surplandes te. Natten i taltet blev inte sa kall som befarat, mycket kanske tack vare de stora tibetanska rockarna vi fick sova under.

Dag tva vaknar vi till ett snotackt sagolandskap, vackert, vackert, vackert. Vi rider upp till ett berg for att titta pa det berg som var var destination - Ice Mountain. Hade kanske varit ballare om inte resten av landskapet ocksa var tackt av sno men ritten dit var underbar. Sedan fick vi ga ner for berget for att det var for brant for hastarna, detsamma kan sagas for personer som har ont i kroppen efter lang ridning... Inte helt kul.

Efter detta bar det av hem till guiden eftersom det inte fanns tillrackligt med bete for hastarna bland bergen och ett snoovader var pa vag in. Jattevackert igen, genom virvlande sno over bergstoppar och ner i dalar. Blota kommer vi sa fram till huset for att upptacka att frugan inte ar hemma. Och guiden har ingen nyckel. Han lamnar oss for att soka efter "wifo" och vi sitter en timme utanfor och huttrar och tanker pa den stora elden och olen som han lovat oss. Till slut far vi i alla fall komma in och sa sakteliga torka bredvid en glodande elslinga tittandes pa kinesiska nyheter (ropade glada "rujdian!" nar de visade bilder fran hastkotts-skandalens Sverige). Spenderade natten i ett forrad tillsammans med flertalet torkade, halva grishuvuden.

Nu kommer vi till sista dagen och det vi egentligen ar missnojda med. Efter frukost forsvann guiden och istallet tog hans fru resolut tag i tyglarna pa Mathias hast och ledde den (i ultrarapid) en timme till ett kloster. Veras hast gick sjalvklart bakom.

Mathias kande sig som en idiot pa skansen ledd av en pitoresk gumma genom byn. Vera fick spel pa att det gick sa jakla langsamt. 

Val framme var forst klostret stangt, men sen lyckades guiden (som gatt ikapp oss efter att ha lanat ut sin hast till en annan grupp) hitta en smitvag in. Vi ar ju valdigt ointresserade av tempel, men staden som var uppbyggd runt var spannande att se. Efter det red vi tillbaka mot Songpan med guiden gaende framfor, mer som att "aka hast" an att rida. Efter ytterligare en timme fick vi hoppa av hastarna och ga den branta backen tillbaka till stan. Vi var tillbaka innan tolv.

Alltsa, tva och en halv dag (om ens det...) till priset av tre var inte riktigt det vi forvantat oss. Dessutom ingen lunch den tredje dagen, men som sagt, when in China, never expect.

Pa det hela taget ar vi anda glada over vara upplevelser och Mathias har fatt blodad tand pa ridning, vilket badar gott infor Mongoliet. Imorgon (fredag) aker vi tillbaka genom jordskreden till Chengdu for att ta ett 32-timmars tag till Beijing.

Vi hors darifran!

  En liter bananchoklad-milkshake! Pokhara, Nepal.

Sjon som gett Pokhara dess namn.

Varblommor till salu utanfor ett tempel i Kathmandu.

Sjalvklart festade vi med Drew i Kathmandu.

Just do it! (We did, and it was good...)

Hemma i Kina igen pa bussen. Akta dig for fagelinfluensan.

Te som en kines.

Efter 11 timmars buss. (Ja, Vera kor soder-hipster-knuten nar hon reser, men bara da!)

Nomaden.

Lunch-time! At sockertomat och var glad!

Den svarmodige ryttaren vilar sig efter dagens ritt.

 Vintern vi vaknade till!

I bakgrunden; Ice Mountain.

Guiden med sin favorit.

 Var tog hasten vagen?

Kreativitet, vi vet. Fler satt man kan anvanda en gammal basketboll?

 Frusna tibetaner? Nej, bara tva muppiga svenskar.