Utsatta för censur

Hej!

Vi ar utsatta for censur! Var blogg, gmail och facebook kommer vi inte at harifran Kina, men med hjalp av var rattshaveristkompanion Sandra lyckas vi anda sprida vart budskap till er.

Vi ar som sagt i Kina nu, narmare bestamt i Kunming som ar huvudstad i Yunnan-provinsen. Vart forsta stopp efter Laos var Jinghong som ligger ganska nara gransen. Skillnaderna mellan dessa tva grannlander ar slaende redan vid gransovergangen. Pa Laos-sidan har vi ett enkelt laghus, rott damm och dalig vag. Kinas grans-komplex ar minst fyra vaningar och kan beskrivas som en smaklos nytappning av ett kinesiskt tempel. Laoiterna bygger sepentinvagar runt bergen, kineserna bygger kilometervis av tunnlar.

Pa bussen fran Laos traffade vi ett Israelskt par som pratade kinsiska och det underlattade lite nar vi for forsta gangen pa fem veckor (nej staderna pa Kap Verde och i Laos var faktiskt for sma for att raknas) kom till en stor stad. Denna enligt guiden "lilla mysiga stad" far Laos huvudstad Vientiane att se ut som en by...

Men stan var anda helt ok, och vi stannade tre natter med ett avbrott pa en natt i en liten by, Xiding. Vi akte dit for att vara dar tidigt foljande dag da det vantandes marknad. Den var kul att se aven om det inte var sa himla speciellt med tanke pa att man ser marknader varje dag har. 

Aven har slas man av skillnader mellan byarna i Laos och har i Kina. Laos: trahus pa styltor, grisar och kycklingar som springer runt, en valdigt liten butik. Kina: putsade hus, djur i bur, tva butiker dar man kan kopa kylskap.

Men det var en hel del folk fran minoritetsbyarna runt omkring som kom till marknaden, sa folklivet (speciellt om man jamfor med dagen innan) var overvaldigande!

En valdigt rolig sak hande dock nar vi var vid en man som salde klader. Ungefar sahar tolkar vi hans sida av konversationen efter att han pekar pa Vera: "Hej! Wow vad lang hon ar! Var ar ni ifran? Aha, det forstar jag inte. Ar ni ihop? (vi visar vara ringar) Ah! Ni ar gifta! Jag maste fa ta ett kort pa er i min butik!" ...och det fick han. En rolig egenhet med kineser ar just att de garna fortsatter prata valdigt mycket kinesiska med en langt efter att man forklarat att man inte pratar kinesiska sjalv. 

Vi saknar verkligen att inte sjalva besitta nagra kinesiska kunskaper! Manga vi traffar kan tillrackligt mycket for att anda ta sig fram (dock ar manga vi traffar har ett bra tag langre an vi) men nu nar man vill in i liten mer outforskade omraden star man ofta handfallen infor kommunikationen och hoppas man ser vilsen ut nog for att nan engelsktalande student-kines ska komma fram och fraga: Exkuse me, where you go?

Hittills har det for det mesta funkat, aven om man ibland far vanta och gestikulera ett tag.

Vi har iallafall lart oss hur man raknar till 10, hur man fragar vad nagot kostar och minns att "mai-o" betyder nagot i stil med "har inte/finns inte" vilket ar hjalpsamt nar man ska forsoka kopa biljetter. 

I Xiding traffade vi ocksa tva tyska tjejer som tagit ett ar efter tyska motsvarigheten till gymnasiet for "social service", natt som tyska staten tydligen har borjat med.

En jakligt bra grej tycker vi, som tanker att det kan ersatta den avskaffade obligatorisk lumpen och gynna bade andra lander och vidga befolkningens vyer.

Dock verkade det lite oorganiserat fran tyskland sida. Tjejerna hade inte fatt varken kinesiska-traning eller forberedande pedagogik traning, och de jobbar som engelskalarare i en liten by. De delar dessutom ut klader i omrkingliggande byar, och de berattade om att det nastan alltid i varje familj ar nagon som ar allvarligt sjuk och inte har rad att ta sig till sjukhus. De sa att man efter en san da behover ta lite tid for sig sjalv for att smalta det man har sett. Tjejerna var alltsa arton ar gamla. Det ar ratt tufft maste jag saga.

Deras by lat dock fantastisk men den ligger sa avsides att vi formodligen inte hinner med att ta oss dit... De kristna missionarerna har hittat dit sa ungefar halften av befolkingen ar tokigt kristna och sitter pa tre timmars gudstjanster och lever valdigt strikta liv.

En laskig grej som hande i Xiding var ocksa att under natten hade det bankat pa de tyska tjejernas hotelldorr, och nar de till slut oppnar stormar det in en full polis med hotellagarinnan i slaptag. Efter att ha skrikit pa dom ett tag, dubbelkollat deras pass, velat ta deras pass lyckas de tillslut ringa en kinesisk van som ska forsoka prata med polisen, men inte heller hon forstar vad han vill. Efter lite mer skik (totalt ca 30 minuter) ger han iallafall upp och gar och sager att han ska komma tillbaka imorgon.

Polisen i Kina: inget man brakar med...

Det ar valdigt kul att vara i Kina igen. Roligare an vi minns det av nan anledning. Men kineserna ar ju underliga. Om en kines ringer dig ar det bra att vara beradd pa att han eventuellt samtidigt sitter med oppen dorr pa en offentlig toalett med en cigg i mungipan och bajsar...

Modet skiljer sig stort fran Laos. Dar ar det ganska nertonat, har ar det pa unga vuxna en blandning av sockersott japanskt och lordagkvall pa Stureplan. Nar man sedan ser tjejerna i hogklackat och kortkort kjol pa marknaden nar de trampar runt i blod och kopslar om ett gristryne vet man inte vad man ska tro...

Har stannar vi ett par dagar innan vi drar vidare till Dali en bit vaster ut for att sedan ta oss norrut in i "Tibet utan att aka in i Tibet" - det kan bli svart att komma in sahar ars pa grund av politiska spanningar i mars.

Mathias firar en forsenad fodelsedag i Jinghongs botaniska tradgard. Igelkotttartan var atligare an forvantat och baconbrodet han fick innan var lite sott, men gott!

Vera provasmakar lokal delikatess, eller som det stod i menyn "liquor rice jaobao boiled egg glutenious balls". En vanlig kines forklarade for oss att detta ar traditionellt att ata femton dagar efter kinesiska nyaret och att det runda symboliserar en enad familj. Eftersom vi uppenbarligen var for tidigt ute at vi inte upp...