Mer bilder

Dagens outfit:

Tantkepa fran Lijian

Solglasogon Tan Optic Pocket

Sjal julklapp Malin Wilson

Byxor/Benvarmare Fjallraven Karl

Gorge-ous!

Mathias kanner pa berget.

Ett rum med utsikt!

Riktiga män kollar fågel tillsammans.

Vi har det bra, vi har bak i bilen. Men vill ej va med om nan krock!

Sno i Shangri-la

Vi har nu ankommit Zhongdian. Eller som det blivit kannt genom litteraturen, Shangri-la. Antligen koldgrader! sager vi aven om vi forstatt att vissa av er borjat trottna pa den fina vintern dar hemma.

Men superkallt ar det inte. Det blir nagra minus pa natterna men pa dagen varmer solen sa att det blir t-shirtvader. Det jobbiga ar bara att husen inte ar byggda for kylan. Enkelglas och oisolerade tegelvaggar i sovrummet gor att andedrakten angar pa morgonen. Tyvarr fungerar varmemadrasserna superdaligt ocksa men igar hade vi sovsalen for oss sjalva (bara fyra baddar) och kunde valja den som fungerade bast och imorse var det varmt i sangen. Vera har borjat spana febrilt efter ett jak-skinn att ha i sangen. Men kylan ar mysig. Man kommer in pa kvallen nar man borjat bli lite kall och satter sig framfor den sprakande braskaminen och dricker lite te.

Idag har varit utflyktsdag. Efter nudelsoppa-frukost akte vi till busstationen och kopte biljetter harifran i overmorgon och lyckades dessutom fa tag i bade agg kokta i te och kryddor och varm fjallkomjolk pa pase med sugror. Sa jakla gott! Varmde gott ocksa. Fet och fin mjolk.

Efter lunch pa samma nudelstalle hyrde vi cyklar och lyckades efter en del fragande ta oss bort till en sjo 7 km bort: Napa Hai. Kand for sitt fagelliv och popular under hogsasong men nu tom pa folk. Och tom pa biljettforsaljare! Sedan man kom pa att det fiktiva Shangri-la egentligen var Zhongdian har allt borjat kosta haromkring. For oss blev det perfekt. Vi lyckades se en hel del fagel. Majestatiska ornar cirkulerande i spiraler och vackra gass i sjon. Eller det som var kvar av sjon i alla fall, den finns bara september-mars. Resten av aret ar den torr.

Storsta behallningen var dock de svarthalsade tranorna som enligt guideboken ska vara valdigt ovanliga. Superfina bade att se och lyssna pa. Nagra andra faglar lyckades vi inte arta for vi saknar fortfarande fagelbok.

Vi sag, vi fikade pa vara tekokta agg, vi cyklade hem.

Vera vill passa pa att tillagga att hon aven kryssat vild undulat i bur, kungsfiskare och hager-javel.

Det basta med stan ar ringdansen som halls varje dag pa torget. Stenlaggningen ar lagd med en stor cirkel i mitten dar 50-75 pers samlas varje kvall for att dansa traditionell kinesisk dans. Valdigt imponerande! Det ar olika steg till varje lat och den kan andra karaktar valdigt plotsligt. Alla kan stegen och armrorelserna. Man blir alltid sa overraskad over vilka det ar som dansar bast. Stora man i 30-arsalder ror sig med otrolig grace och piffiga tonarstjejer satter rorelserna perfekt.

Vissa unga man och kvinnor ar med fast de sjalva verkar tycka att de ar for coola och forst bara stegen innan armrorelserna borjar komma sa sakteliga efter ett par latar.

De enda som gor bort sig ar de kinesiska turisterna som larvar sig och hela tiden ska tranga in sig mellan tanterna i traditionell kladsel och fotografera varandra.

Innan vi kom hit hann vi med ett kort stopp i den forskrackliga turiststaden Lijiang dar de inte ens kunde gora nudelsoppa eller stekta nudlar ordentligt. Vi var tvugna att ata fritterad getost med socker till middag...

Fran forskrackligt till underbart: Dagen efter vi kom akte vi vidare till det som skulle visa sig bli det basta i Kina hittills. Tiger Leaping Gorge. 

Gorge-ous! Som man sager...

Vi borjade med att lamna av den tunga packningen pa ett hostell i en liten by i borjan av trekken, och vandrade sen ivag i den stralande solen. Det borjade direkt uppfor, och fortsatte uppfor. Tjocka kinesiska turister hyrde ponny som slapade dem upp for berget...

Efter tva timmar ganska brant uppfor och en mysig picnic kom vi fram till de fruktade "28 bends". Tjugoatta kurvor ( det har med kinesisk information alltsa... vi tror inte riktigt att nagon hade raknat kurvorna om man sager sa) som brant ledde till stigens hogsta punkt pa 2600m. Ca 1000 m hogre an vi borjade.

Efter detta var vi ratt slut, och Mathias hoppade in i ett bambuplantage och hogg oss varsin vandringsstav med sin fallkniv. Pa sa satt lyckades vi anda ta oss till narmaste guest house. Trotta, ja, men framfor allt glada att vi fatt uppleva det fantastiska bergslandskapet och glimtarna av den vilda floden laaangt dar nere. Harlig natur var det ocksa, lite som Sverige pa varen :)

Varat fina rum hade utsikt over bersmassiven pa andra sidan ravinen och vi fick en god natts somn. De flesta andra hade dessutom sprungit om oss i kurvorna och hunnit till ett guest house langre bort, sa vi var nastan sjalva.

Det gjorde ocksa att vi blev nastan sjalva pa stigen dagen efter, och det blev inte samre!

Lika vackra landskap, men mycket enklare vandring ner mot floden. Vid ett tillfalle fick vi ga genom ett vattenfall och hade stora delar av dagen sallskap av tva flyguppvisande tornfalkar. Traffade en trevlig amerikan pa vagen som vi satt och pratade politik med langt in pa kvallen. Ytterligare ett rum med underbar utsikt!

Tredje dagen tog vi en liten vanda ned mot floden, men tog oss inte anda ned eftersom vi ville hinna till Zhongdian innan morkret foll. Fick lift med en sot familj tillbaka till byn pa den nedre vagen langs floden. Satt pa flaket pa deras picup och hade riktigt fin utsikt.

Bilder kommer nar vi har battre internet!

Bild-bonanza!

Ibland ar det svart att fa upp bilder har, sa har kommer ett gang!

Sockervadds forsaljning i Jinghong. Rotorn till sockervaddstraget ar kopplat till cykelhjulet och baktill hanger en gasoltub som ger varmen. Ingenjorskonst pa hog niva!

Gamla vanor dor inte bort. Aldre kineser roker garna cigaretter i en bambu-vattenpipa. Det var vanligt i Laos ocksa och ser onekligen skumt ut forst. Speciellt nar de roker los tobak. I Akha-byarna i norra Laos tyckte manga att cigaretterna var for svaga och rokte bara los tobak. Samma personer som borjade dagen med nagra glas whiskey.

Parkhang i Jinghong. Det spelas Mah Jhong overallt och gubbar och gummor samlas garna hela dagarna runt kort-, eller brickspel i parkerna. Dagen borjas sjalvklart med nagon form av gympa ocksa. Det galler for i stort sett alla kineser faktiskt. Man ser dem pa bankkontor, i skolor, pa trottoaren och forstas i parkerna. En parkeringsvakt som stod och lyfte hantlar medan han vantade pa bilar sag vi en morgon. Foretagshalsan!

Korsbarstrad i blom pa bar kvist bland teplantagen runt Xiding i sodra Kina. Tjusigt, tjusigt.

Gatumode i Kina! Korta shorts, hoga klackar och hoga strumpor eller stovlar ar inne bland unga kvinnor. Medelalders man kor lite mer jeans och troja.

Tur att Mathias har stor ryggsack! Den har kommer gora sig fint utanfor verkstan.

Vi har nu kommit in i Ormens ar, nummer 2557 om man ska tro kineserna.

Middagsdags i Kunming (?). Vi har som regel att inte lagga mer an 20 kr pa middag, helst inte mer an 10. Det beror lite pa hur dagsbudgetten ser ut. 100 kr ar taket for en dag inklusive boende och transport, dock ej alltid mellan stader for det kan vara for dyrt. 70kr har blivit ett medeltal.

Hur som helst: billig mat ar street food, och oftast det godaste man kan ata. Har blev det grillat. Potatis, lok, svamp, auburgine och kott. Det fanns ett valdigt utbud av olika insekter men vi var inte sa sugna, aven om vi reflekterade over att det anses vara framtidens proteinkalla. Grillade trollslandor nagon? Jag gillar inte mat som knastrar alltfor mycket nar man ater den. Det blir som aggskal.

En paminnelse till alla som koper klader med tryck pa okanda sprak: man vet aldrig vad det kan sta. Eller ar trojan till for barn som kommer fa cancer om tva ar?

Stadsplanneringen som fallde arkitekten...

Dali ar en fin stad, man har lett floderna som rinner fran bergen bakom genom staden i sma rannor langs gatorna. Vi har gatt omkring och pratat om hur fint det ar, och hur svart det skulle vara att fa gora en san sak i sverige. Utan racken osv.
Igar gick Vera pa vag hem efter dagens aktiviteter med nasan lite for djupt i guide-boken och forsvan.
En halvmeter ned i ett hal fyllt med... Mathias konstaterade glatt: det ar inte bajs iallafall!
Vera lag magplaskad pa gatan med ena foten tackt av... och var inte sa mycket gladare for det.
Efter lite omplastrande ar allt nu bra igen.
Vera tog hand om sar, Mathias om skor.

Igar var vi pa utflykt till en liten stad i narheten for att komma undan den stora kinesiska turist-psykosen.

Mysig stad med marknad och goda nudlar med kottbullar stora som tennisbollar.

En lokal specialitet som vi gladerligen mumsar pa ar det nybakta brodet, som bakas antingen i vedugn eller steks mellan tva varma kolfat. Det finns bade sott, fyllt med sylt och med inbakad lok.

Vi har ocksa provat natt som vi tror ar typ kalrotspuree, ocksa valdigt lokalt. Och natt som sag ut som creme brulee men bara smakade aggvita, fast med brant socker till.

Vi prommenerade fran den lilla staden ner till den "oronformade sjon", Erhai Hu, som ligger har och det var fint. For forsta gangen sedan vi lamnade Thailand ar det faktiskt en del atkomligt fagelliv. Mathias spanar forgaves efter en Birds of south-east asia kopia.

Idag har varit en riktig fixardag. Man maste ju ha sanna ibland eftersom resandet ocksa ar vardag och man inte hinner med allt om man ar helt installd pa att uppleva allt hela tiden. Vi har tvattat och kopt solglasogon, skickat hem ett paket med klader som Mathias inte borde packat och tva bocker som vi inte ville bli av med(total vikt med lada 3.6 kg! Skont att bli av med innan Nepal). Kenth du kan halla koll i brevladan om ett par veckor eller sa.

Sedan kopte vi nagra pennor och Vera hittade en garnbutik och stillar nu sin stickningsabstinens som borjat kannas av senaste dagarna. En halsduk i tjockt morkt lila-gratt garn. Nagot kul att gora och nagot fint att ge till nagon frusen stackare i Nepal sager hon.

Fika pa favvostallet och sedan tillbaka till hostellet (alltsa vandrarhemmet pa ren Svenska, men man blir ju anglofierad som aldrig forr har) for att fixa med bilder och, till var stora sorg: flygbiljetter till Nepal.

Det ar namligen sa att det ar valdans krangligt att resa till Tibet nu fortiden. For det forsta ar Tibet helt stangt for icke-kineser mars ut vilket innebar att vi skulle ha behovt flyga till Nepal enkel vag hur som helst. Men dessutom maste vi ha extra militartillstand och egen guide med jeep for att fa fardas nanstans utanfor huvudstaden om vi skulle lyckas ta oss dit i april. Ett sant arrangemang kostar ca 1000kr per dag, plus att de skulle klippa vara kinesiska visum och att vi skulle behova kopa nya for att komma in i Kina igen...

Besegrade av diktaturen.

Lite for att kompensera for det forlorade Tibet ger vi oss av harifran imorgon norrut till byar som till stor del befolkas av tibetaner fast de ligger i Kina. Genom Shangri-la och Kanding till Chengdu for den som vill kolla kartan.

Eventuellt kan det bli skralt med internet pa vagen men ett tag till borde vi kunna halla er uppdaterade. Om inte annat raknar vi med att na Chengdu 3 mars, huvudstaden i Shicuan-provinsen.

Man far gladja sig at andra saker:

Igar morse hade vi namligen en underbar marknadsupplevelse. Kansliga lasare forvarnas for text och bild (Helena, sluta las!)

Det var fanemig grisfest! Men inte for grisarna da...

Marken var tackt av grisnaglar (?) och i ett dussin midjehoga korgar lag det do gris pa do gris och spretade med benen. I vissa av korgarna hade de samlat huvudena. "God morgon" tankte vi och gladdes at att frukosten redan var svald.

Krasslig i Kunming

Efter fyra veckors street-food har vi antligen lyckats bli sjuka!

Av maten pa hostellet i Kunming...

Hostellet, som ar vart forsta denna resa, har varit en riktig downer under varan tid har i Kunming. Eftersom det stod toplistat i guiden hade vi i och for sig lite forvantningar, men det ar faktiskt inte bra!

Annars ar Kunming en ganska trevlig stad, ordentligt stor dock och utan riktig karaktar. Storre delen av staden ar uppbyggd nan gang efter andra varldskriget och ar ganska forfallet pa ett omysigt satt. Vi lyckades ocksa bli snuvade pa det kinesiska nyaret da vi blev felinformerade av hostell-personalen om vilken dag som faktiskt var nyar... En jakla massa fyrverkerier har det iallafall varit, och en massa smallare ocksa. De gillar nar det later kineserna. Och en sport verkar vara att smalla smallare sa att mopedlarmen satter igang. Kul.

Barn och smallare ar ocksa en bra kombo, man vet aldrig var de hamnar...

Vi brot av vistelsen har med en natt i en liten stad ett par timmar harifran, Jianshui, kand for sin klassiska arkitektur och historiska stadskarna.

Dock hade vi inte raknat med att det kinesiska nyaret skulle innebara att horder av kinesiska turister. Eftersom de bara har ledigt typ fyra dagar i streck en gang om aret, nu, sa ger sig alla familjer som har rad ut och reser. Favoriten ar nagon plats som har med Kinas kulturarv att gora.

Alltsa var staden smockfull, och arligt talat ratt overexploaterad. Det ar allt eller inget for kineserna. Men det var en spannande inblick i den kinesiska kulturen och pa morgonen dag tva nar vi gav oss ut innan de stora turist-grupperna var det faktiskt jakligt fint!

En intressant observation kring kinesisk konsumtion ar hur knasigt det ar fordelat. Tillvaxten ar pa nedgang och den enda branch som verkligen, verkligen vaxer ar lyxkonsumtionen. Ett mal mat kan kosta tre spann, men man koper garna ett par deigner skor for 6000. Tillochmed manniskor som har helt vanliga jobb och inkomster kan lagga en hel manadslon pa en vaska. Det handlar mycket om status har, och det ar fint att kopa lyx aven nar det ar dyrare har an i europa. Skryt-kulturen (som vi skulle kalla det) syns i allt. Hus, klader, kanske tillochmed barn... Da det ar grava boter och stora konsekvenser for den som skaffar fler an ett barn, ser man bara rika manniskor med tva, ibland tre, barn.

Pa vagen hem gick bussen sonder, en forsta och sista gang for den har resan hoppas vi, men det losta sig pa nan timme och vi kom fram som vi skulle. Ikvall tar vi taget, och hoppas pa det basta. Vi praktiserar flitigt det gamla resknepet att aka pa natten for att spara in pa boendekostnad.

Vi gjorde det aven pa vagen hit da vi tog sov-buss fran Jinghong. En buss med tre rader vaningssangar. (Ack sa korta!) Man vaggas till somns langs vagen och tar ett tre timmars stopp halvvags for att chafforen ska fa sova. I asien finns en san harlig kompromissloshet infor manniskors behov, aven om de helt overses i andra fall. I Laos stannade man alltid minst en halvtimme for att chaufforen skulle ata lunch, aven om bussresan var typ tre timmar. Var den over lunch, ska han ata.

Idag har vi firat alla hjartans dag genom att titta pa ett bambutempel och fika pa Starbucks. (Choklaaaad!)

Bambutemplet var vart forsta tempel (vi har kant oss lite templed-out anda sedan senaste resan) och det var faktiskt valdigt trevligt. Surrealistiskt realistiska skulpturer i mangder, familjer som mumsar nudlar framfor Buddha och buddhor som surfar pa sagodjur.

Till middag kakade vi en lokal specialtet "across-the-bridge-noodles", uppkallade efter en sot karlekshistoria om en fru som bar sin mans lunch over floden. Det fungerar typ som fondue, man far raa grejer och jakligt varm buljong som man slanger ned dem i. Och sa nudlar forstas. Favoriten var vaktel-agget som pocherades tjusigt.

Nasta destination ar Dali, vi lagger upp lite bilder darifran!

Utsatta för censur

Hej!

Vi ar utsatta for censur! Var blogg, gmail och facebook kommer vi inte at harifran Kina, men med hjalp av var rattshaveristkompanion Sandra lyckas vi anda sprida vart budskap till er.

Vi ar som sagt i Kina nu, narmare bestamt i Kunming som ar huvudstad i Yunnan-provinsen. Vart forsta stopp efter Laos var Jinghong som ligger ganska nara gransen. Skillnaderna mellan dessa tva grannlander ar slaende redan vid gransovergangen. Pa Laos-sidan har vi ett enkelt laghus, rott damm och dalig vag. Kinas grans-komplex ar minst fyra vaningar och kan beskrivas som en smaklos nytappning av ett kinesiskt tempel. Laoiterna bygger sepentinvagar runt bergen, kineserna bygger kilometervis av tunnlar.

Pa bussen fran Laos traffade vi ett Israelskt par som pratade kinsiska och det underlattade lite nar vi for forsta gangen pa fem veckor (nej staderna pa Kap Verde och i Laos var faktiskt for sma for att raknas) kom till en stor stad. Denna enligt guiden "lilla mysiga stad" far Laos huvudstad Vientiane att se ut som en by...

Men stan var anda helt ok, och vi stannade tre natter med ett avbrott pa en natt i en liten by, Xiding. Vi akte dit for att vara dar tidigt foljande dag da det vantandes marknad. Den var kul att se aven om det inte var sa himla speciellt med tanke pa att man ser marknader varje dag har. 

Aven har slas man av skillnader mellan byarna i Laos och har i Kina. Laos: trahus pa styltor, grisar och kycklingar som springer runt, en valdigt liten butik. Kina: putsade hus, djur i bur, tva butiker dar man kan kopa kylskap.

Men det var en hel del folk fran minoritetsbyarna runt omkring som kom till marknaden, sa folklivet (speciellt om man jamfor med dagen innan) var overvaldigande!

En valdigt rolig sak hande dock nar vi var vid en man som salde klader. Ungefar sahar tolkar vi hans sida av konversationen efter att han pekar pa Vera: "Hej! Wow vad lang hon ar! Var ar ni ifran? Aha, det forstar jag inte. Ar ni ihop? (vi visar vara ringar) Ah! Ni ar gifta! Jag maste fa ta ett kort pa er i min butik!" ...och det fick han. En rolig egenhet med kineser ar just att de garna fortsatter prata valdigt mycket kinesiska med en langt efter att man forklarat att man inte pratar kinesiska sjalv. 

Vi saknar verkligen att inte sjalva besitta nagra kinesiska kunskaper! Manga vi traffar kan tillrackligt mycket for att anda ta sig fram (dock ar manga vi traffar har ett bra tag langre an vi) men nu nar man vill in i liten mer outforskade omraden star man ofta handfallen infor kommunikationen och hoppas man ser vilsen ut nog for att nan engelsktalande student-kines ska komma fram och fraga: Exkuse me, where you go?

Hittills har det for det mesta funkat, aven om man ibland far vanta och gestikulera ett tag.

Vi har iallafall lart oss hur man raknar till 10, hur man fragar vad nagot kostar och minns att "mai-o" betyder nagot i stil med "har inte/finns inte" vilket ar hjalpsamt nar man ska forsoka kopa biljetter. 

I Xiding traffade vi ocksa tva tyska tjejer som tagit ett ar efter tyska motsvarigheten till gymnasiet for "social service", natt som tyska staten tydligen har borjat med.

En jakligt bra grej tycker vi, som tanker att det kan ersatta den avskaffade obligatorisk lumpen och gynna bade andra lander och vidga befolkningens vyer.

Dock verkade det lite oorganiserat fran tyskland sida. Tjejerna hade inte fatt varken kinesiska-traning eller forberedande pedagogik traning, och de jobbar som engelskalarare i en liten by. De delar dessutom ut klader i omrkingliggande byar, och de berattade om att det nastan alltid i varje familj ar nagon som ar allvarligt sjuk och inte har rad att ta sig till sjukhus. De sa att man efter en san da behover ta lite tid for sig sjalv for att smalta det man har sett. Tjejerna var alltsa arton ar gamla. Det ar ratt tufft maste jag saga.

Deras by lat dock fantastisk men den ligger sa avsides att vi formodligen inte hinner med att ta oss dit... De kristna missionarerna har hittat dit sa ungefar halften av befolkingen ar tokigt kristna och sitter pa tre timmars gudstjanster och lever valdigt strikta liv.

En laskig grej som hande i Xiding var ocksa att under natten hade det bankat pa de tyska tjejernas hotelldorr, och nar de till slut oppnar stormar det in en full polis med hotellagarinnan i slaptag. Efter att ha skrikit pa dom ett tag, dubbelkollat deras pass, velat ta deras pass lyckas de tillslut ringa en kinesisk van som ska forsoka prata med polisen, men inte heller hon forstar vad han vill. Efter lite mer skik (totalt ca 30 minuter) ger han iallafall upp och gar och sager att han ska komma tillbaka imorgon.

Polisen i Kina: inget man brakar med...

Det ar valdigt kul att vara i Kina igen. Roligare an vi minns det av nan anledning. Men kineserna ar ju underliga. Om en kines ringer dig ar det bra att vara beradd pa att han eventuellt samtidigt sitter med oppen dorr pa en offentlig toalett med en cigg i mungipan och bajsar...

Modet skiljer sig stort fran Laos. Dar ar det ganska nertonat, har ar det pa unga vuxna en blandning av sockersott japanskt och lordagkvall pa Stureplan. Nar man sedan ser tjejerna i hogklackat och kortkort kjol pa marknaden nar de trampar runt i blod och kopslar om ett gristryne vet man inte vad man ska tro...

Har stannar vi ett par dagar innan vi drar vidare till Dali en bit vaster ut for att sedan ta oss norrut in i "Tibet utan att aka in i Tibet" - det kan bli svart att komma in sahar ars pa grund av politiska spanningar i mars.

Mathias firar en forsenad fodelsedag i Jinghongs botaniska tradgard. Igelkotttartan var atligare an forvantat och baconbrodet han fick innan var lite sott, men gott!

Vera provasmakar lokal delikatess, eller som det stod i menyn "liquor rice jaobao boiled egg glutenious balls". En vanlig kines forklarade for oss att detta ar traditionellt att ata femton dagar efter kinesiska nyaret och att det runda symboliserar en enad familj. Eftersom vi uppenbarligen var for tidigt ute at vi inte upp...

Last Laos

Sista kvallen har i Laos, vi har valt att lyxa med ett harligt dubbelrum pa hotell for 70 spann.
Gratis internet ingar, men det ar inte sa snabbt...

Sedan sist har det hant ganska mycket, sa vi borjar fran borjan.
Vi tog bussen fran Luang Prabang till en stad med starkt kinesisk inflytande som heter Udomxai.
Det starka kinesiska inflytandet visar sig genom att folk spottar mer och att det bara saljs skit pa alla marknader. Inte den basta laoitiska staden vi sett...
Men vi stannade bara en natt och tog sedan buss vidare norrut. Pa bussen traffade vi en tysk biolog som vi bestamde oss for att sla oss ihop med i jakt pa battre trekking-priser.
Vi tog bussen till en by som heter Boun Tai dar vi hort att man kunde trekka norrut. Pa plats lanade vi telefon pa en bank och fick efter lite strul tag i den lokala turistbyran dar vi efter ytterligare sprakforbryller lyckades fa iordning en vandring till foljande dag.
Alla guider var upptagna sa de ringde in en man fran Utbildningskontoret som hette Ounchan som talade de lokala stamm-spraket och ganska bra engelska. Trekken visade sig vara ganska svar den forsta dagen och halva andra med ibland en timme bara uppat for branta, hala lerbackar utan serpentier i 25 grader och sol sa man sov fint pa kvallen. Kan ocksa bero pa att de garna bjuder en pa stora mangder hemgjord whiskey innan, under och efter maten (fore frukost ar det ganska tungt faktiskt). Akha-whiskey ar valdigt starkt skulle jag tro, brinner i brostet som inget jag smakat forut.
 Det ar ordnat sa att man sover och ater lunch i byarna hemma hos byborna vilket kan vara ganska trevligt aven om man kan kanna sig lite ivagen ibland. Mem i den forsta byn vi sov i fragade Mathias var de kopte sina machetes ifran och da visade det sig att de smidde dem sjalva i byarna av gamla bilfjadrar. Nar han fragade smeden vad en kostade fick han den gratis! Hoppas vi far med den hem. Som tack gjorde vi en extra donation till byfonden pa 50kr och da tog de fram en donationslada med tre sma hanglas pa: "Three locks, three different people from different villages". Ordning och reda.
Tredje dagen var ganska lugn, tre-fyra timmars vandring pa grusvag med fantastisk utsikt. Vi vandrade hogt upp och pa formiddagarna fylls dalarna med dimma och solen silar sig vackert genom diset. Mycket fint.
Efter det tog vi bussen vidare upp till en stad som heter Phongsali som var en av valdigt fa stader i norra Laos som inte blev bombade i Vietnamkriget med en valdigt vacker gammal stadsdel. Laga sma trahus i olika farger och kullerstensgator. Tyvarr hade vi inte kameran med oss nar vi rusade igenom dar for att leta efter busstationen. Vera laste in sig pa lite Lao och lyckades fraga om vagen dit "Lot mae" betyder buss pa Lao vet vi nu.
Dagen efter vi kom dit skulle vi namligen vidare till en by vid floden sa att vi kunde ta baten soderut till en mysig by vid namn Muang Ngoi (uttalas Muang Noij). Dar stannade vi fyra natter och hade det fint. Man kunde promenera runt sjalv dar och titta pa de vackra spetsiga berget runtomkring och besoka byarna i risfalten. Paddla gjorde vi ocksa en dag. Hyrde en lokal trakanot och kampade oss med alla vara krafter upp for en strom for att efter lite medhavd lunch sakta flyta tillbaka till byn.
Vi slog oss ihop med ett gang tyskar och en italiensk engelsman som vi traffade pa vag tillbaka fran en annan by och at med dem pa kvallarna. Den italienske engelsmannen var valdigt kul, Ottavio, kallad Otto. Valdigt spannande livshistoria: Nar han var 20 liftade han genom norge, Sverige och Finland och nar han kom till Stockholm traffade han en harekrishna-kille som tog med honom till Jonkoping dar han fastnade i religionen och akte fyra ar till indien och jobbade i ett ashram och sedan tva ar i usa ocksa i ett ashram. Efter det kom han pa att han blev hjarntvattad och flyttade till England dar han forsorjer sig som tradgardsmastare och krokimodell. Han ar dessutom duktig pa att lasa tarrotkort och spadde fina framtider for oss tva.

I forrgar kom vi hit till Luang Namtha, en stad precis vid en nationalpark med samma namn och igar gav vi oss ut i skogen igen med en overnattning. Ganska trevligt. Regn pa natten och halt idag. Man ser inte sa mycket djur men man hor en del faglar och ser mycket haftiga vaxter. Trad som man skulle behova tio personer for att na runt. Eller fler an fem i alla fall...
Den har gangen hade vi fem fransmann till sallskap. Ett hogljudt sallskap som Mathias var valdigt glad att saga hej da till aven om de var tevliga en och en. Oftast var de ju i grupp. De rokte en hel del gras pa kvallen ocksa och det gor honom alltid arg (Vera gillar det inte heller!).

Bussparken ar ganska gammal har i Laos, men det ar trogna arbetshastar. Och bra ar det, for det ar langa och skumpiga bussresor. Sex timmar i 30-40km h ar ganska standard. Och de fyller bussen bra! Har var taket fullt lador, hela baksatet upp till taket och halva mittgangen. 

Alltid smart att kombinera transporter av olika saker sa mycket som mojligt.

Smeden i byn hos Akha-folket, ett av flera stamfolk i Laos. Valdigt basic! han sitter pa huk och smider med en handsmidd hammare pa ett stad som ar ett slagghuvud nerstucket i en stubbe. Trakol och handgjord luftpump och hardning i vattenfyllt bamburor. Men vasst blev det. (Ursakta att bilderna ibland ligger ner, men det ar valdigt krangligt for oss att fixa det. Nar vi kommer hem kan vi ha ordentlig bildvisning)

Vera pa frukostaventyr. Avhugget buffelhuvud innan frukost nastan lika illa som stark whiskey. Tanterna skrattade gott.

Typisk Akha-mundering, aven om plastparlorna ar ganska moderna. Orhangen och brostsmycke gjorda av franska mynt och aluminium eller silverringar runt halsen. De gillar fargkombinationer pa klader som far oss att villa titta bort, men sa ar det kanske om man inte ar van vid artificiella farger. Det konstigaste ar hur de kombinerar modernt med traditionellt. Pa yngre tjejer sag man ofta traditionell kjol tillsammans med nagon underlig troja med ett felstavat amerikanskt tryck och otydlig bild. Eller som en av vara guider pa senaste trekken som hade en truckerkeps som det stod "Yarn Breast" pa.

Vera blir pakladd traditionell Akha-harduk for gifta kvinnor. Supertjusigt! Och se sa glad hon ser ut i blixtljuset. Pa nagot vis kunde hon motsta att kopa denna fantastiska kreation, men kom i alla fall darifran med tva armband som gammelfarmorn i huset hade sytt.

Hemma hos familjen Akha... Att de inte fixar en skorsten och rokkapa ar fobryllande for oss. Istallet aldar man pa golvet och alla hostar i roken.

Gryning...

Med sanhar bat akte vi, och framfor den star var tysk. Ganska trangt i baten som tar en massa packning och tjugo personer. Resan ar sjalvklart aven den ca sex timmar. Men jakla fint! Och skont med ombyte fran tragglandet pa vagarna.

Mathias i bat.

Vera i bat.

Till Sandra, mat pa bild. Detta fran var senaste trekk i Luang Namtha. Gott var det ocksa!

NU ar vi harligt trotta i benen och hungriga. Nattmarknaden och kvallsmat nasta.