Mysiga Mongoler

Vi borjar narma oss!
Forsta delen av trans-mongoliska tagresan ar avklarad, Beijing-Ulaanbaatar.
Vissa resor ar bara transportstrackor, andra mer upplevelser i sig. Den har var en sadan.

Dock tog vi inte tag hela vagen. Det ar konstigt nog fem ganger dyrare att ta taget hela vagen an att dela upp resan pa tva tagresor, med en natt i en av gransstaderna emellan.
Ekonomiska som vi ar valde vi sjalvklart det billigare alternativet.
Efter manga besok pa olika tagkontor och busstationer i Beijing lyckades vi fa tag pa tva biljett till den kinesiska gransstaden Erlian (i huvudsak befolkad av mongoler). Taget gick pa morgonen och vi kom fram vid nio pa kvallen. Vi hamnade i en fyra-badds kupe med en trevlig, engelsktalande mongoliska och hennes plastikopereade moster (Mathias sager att det ar en san dar tant som man skulle gomma sig for om man sag henne pa krogen).
Nar vi kom fram till Erlian var vi bundis, och de hjalpte oss fixa hotel. Trots att vi blev nekade pa forsta stallet eftersom, trots borttagna forbud, vissa enklare hotell vagrar ta emot vasterlanningar. Som vit medelklass ar man ovan vid denna sarbehandling, och i borjan blev vi jakligt forbannade. Nu har vi insett att vi inte riktigt vet vad det grundar sig (radsla for polis mm) och tar det med en uppgiven suck.
Sen at vi var forsta mongoliska mat tillsammans, som vi inte fick betala for. Den mongoliska maten ar hittills riktigt bra! En hel del kott och bra kryddat.

Nasta morgon blev lugn och med fortsatt trevliga mongolska moten. Vi brunchade pa ett litet cafe och agarinnan bjod pa tradionellt te och god soppa. Efter det tog vi buss over gransen till Zamyn-Uud.
Det forsta som motte oss dar var en massa vodka-luktande mongolska man, inte lika mysigt.
Vara nya vanner lyckades iallafall fixa tagbiljett till oss medan Mathias vaktade vaskorna och Vera trangdes med fulla gubbar i bankomatkon.
Nar Mathias star dar ensam och vantar kommer det fram en kvinna med barnvagn och ber honom pa mongoliska att vakta barnet ocksa. Mathias far fram nagot slags "Eh... ok" och hon drar ivag i tio minuter. Nar hon kommer tillbaka tittar hon om barnet ar kvar och tackar sedan for sig. Hon kommer dessutom tillbaka tva ganger till for kortare barnfria stunder.
I Mongoliet ser Mathias ut som nagon man kan lita pa!

Val pa det mongoliska taget fortsatter motet med den nya kulturen. I den stenkolseldade samovaren finns varmt vatten till mongoliskt salt mjolk-te och vara vanner bjuder pa hemlagade "huschur" - som pannkakor med kottfars i. Otroligt gott!
Vi myser oss fram genom Gobi-oknen och stortrivs tills en superpackad gubbe borjar gapa. Var van och folk runt omkring sager at honom att vara tyst men han slutar inte. Till slut har han provocerat 120-kg-killen mittemot sa mycket att denne drar ut honom i korridoren utanfor toaletten och slar ner honom. En benhard konduktorska kommer och sarar pa dem och far fyllot att ga ivag.
Den stora killen blir ompysslad av sin fru och gullar lite med sin bedarande 1-manaders son (som maste vagt minst 20 kg...) tills fullgubben kommer tillbaka. Den har gangen blir det inget brak for tagpolisen kommer och sager att gubben far sitta i fyllecells-vagnen om han inte gar och lagger sig (lite som pa en finlandsfarja...).
Han strippar ner till bara kalsongerna och lagger sig i overslafen och somnar utan fillt ganska snabbt. En halvtimme senare ramlar han raklang ner pa golvet utan att vakna och far sova i underslafen istallet. Nasta morgon nar vi vaknar sa sitter han och den stora killen pigga och glada och spelar kort. En vanlig dag pa trans-mongoliska sager de.

Vi rullar in i Ulaanbaatar vid 9.30 och far sjalvklart skjuts av var kompis mamma till vart hostell. Spenderade gardagen med att kolla lite pa stan och titta in pa nationalmuseeum for att lara oss mer om landet. Chingis Khaan skapade det hittills storsta riket som jorden skadat och nar han dog strackte sig Mongoliet fran norra Vietnam till ostra Polen och fran Moskva till persiska viken.
Det ni!
Nu ar landet ca 50% storre an Sverige och huserar ca 4 miljoner manniskor och 50 miljoner hastar.

Till var stora lycka fick vi antligen laga mat igen! Fosta gangen pa fyra manader, och som ni vet tycker vi om att laga mat. Hostellet har ett gemensamt kok namligen. Det blev en ganska enkel men valdigt god gronsak-och-korv-pasta.
Idag har vi tagit det lugnt, Vera ar lite forkyld sa det passade ganska bra. Vi ovar pa var mongoliska och det krylliska alfabetet och tittar mer pa stan.
Ulaanbaatar ar lite underligt men ganska trevligt. Det ar ganska stor internationell narvaro i form av foretag och ambassader (varfor?) sa allt finns att kopa och manga talar engelska. Amerikansk kultur ar stort och MTV ar valdigt populart. Ungdomarna aker skateboard och drar runt i truckerkepsar och markesklader. Samtidigt bestar vissa fororter bara av taltlager, sa kallade gers - traditionella mongoliska talt.

Ar vi friska och krya imorgon ska vi aka osterut till en nationalpark och kika pa den nagra dagar och kanske rida lite om vi har rad. Ni lar marka!

 Mongoliskt tag!

Mongolisk platthet.
Har ni forresten sett galenskaparnas tavling i Hoppa bort?
http://www.youtube.com/watch?v=HJ_ek09MxDE

 Vera lyckades sticka fardigt halsduken hon borjade pa i Kina.

Lycka!

Chingis, Mongoliets landsfader! 

(Khaan, for er som inte forstod det)

Totoro, Ulaanbaatar.

 Vi har kommit till ett land dar folk inte ar sa sma som i Kina.
Aven kakorna ar stora...

...och olen.

Bye bye Beijing!

Vi hoppas ni inte ar besvikna pa oss... I det senaste inagget lovade vi att skriva fran Peking, men det har vi inte gjort. Vi kommunicerar nu med er fran internet-frihetens Ulaanbaatar, Mongoliet.

Sammanlagt blev det sju veckor i Kina den har gangen. Vilket land! Valdigt spannande tycker vi och nagot den som vill ha en kansla for dess roll i varldspolitiken maste se. Vi passade pa att sammanfatta vara intryck av landet med tre ord var avnjutandes en Pekinganka:
Mathias- "Intressant, pafrestande, stort"
Vera- "Hogljudt, knuffas, hjalpsamt"
Det finns forstas hur mycket som helst att saga om vara intryck darifran, sa det basta kanske ar att lamna det vid de har sammanfattningarna. Ni far komma forbi pa middag sa snackar vi om det!
En sak som vi avundas Kina (och det enda vi kan koppla till nagon typ av kommunism) ar iallafall mangden offentliga toaletter. Och gratis dessutom! Stort, stort plus.
Kina beskrivs ju ofta som en kommunistdiktatur, men kulturen ar verkligen extremt kapitalistisk och om det har funnits kommunism eller kollektivt tankande sa har det forsvunnit for lange sen.

Men om vara dagar i Beijing:
For det forsta sa gick tagresan bra. 32 timmar ar inte sa langt som man kan tro. Vi sov dessutom ca 16 av dem. Vi hamnade mitt i en stor turistgrupp med massa pensionarer med roda kepsar som vi fick dela vagn med. Forutom att tanterna var fascinerade av Veras langd ("Ar hon tva meter lang?") var de otroligt klafingriga! Tog Veras stickning och borjade sticka med andra maskor... Mathias holl hart i sin. Nar en tant inte fick ta den blev hon sur och gick darifran. "Damen! Om du vill sticka kan du ta med eget!"...

Val framme hade vi lite problem att hitta hostellet, och annu storre problem nar vi kom fram och personalen var helt kass pa engelska och annu samre pa att forsoka forsta vad man ville.
Vi lyckades iallafall lamna vara vaskor pa rummet och gav oss ut pa stan.
Beijing har, precis som manga andra kinesiska stader vi besokt, valdigt mycket kinesiska turister och detta gor tyvarr att mycket av hutong-kvarteren blivit kines-turistifierade. Dock galler fortfarande 80-20 regeln (80% av folket befinner sig pa 20% av platserna) sa det gick att fly folkmassorna.
En sanbbvisit pa Himmelska fridens hann vi med ocksa innan forsta dagen var over.

Foljande dagar njot vi ordentligt av storstadens stora utbud. Vi besokte bland annat the National Centre for Preforming Arts och tittade pa balett. En omtvistad byggnad som ser lite ut som ett silveragg i en damm, men som vi faktiskt tyckte var ganska bra. Vera ar fortfarande lite inne pa operor sedan sitt kandidatarbete, och tyckte denna var redigt plannerad. Bra kommunikation mellan scenerna och en hel del fina rum. Men nog om byggnaden. Baletten var en uppsattning av Giselle med ett Nya zeelandskt ballettkompani och det kandes fantastiskt mysigt att vara dar. Som hemma! Inte en helt nyskapande forestallning, lite tam, men som sagt, mysigt!

Vi var ocksa och sag kinesisk akrobatik som var fantastisk. Formodligen de basta vi sett, aven om scenbilderna lamnade en del att onska. Det var konster pa slak lina, diablo-trix och dans, 16 kinesiskor pa en cykel och en dam som kunde boja sig sa det gjorde ont att titta pa.
Vi besokte sommarpalatset, tyvarr samtidigt som alla andra och det var sa tjockt med folk att det inte riktigt var njutbart. Battre att komma som forra gangen, en vardag i januari!
Vara minnen fran muren ville vi inte forstora sa den lamnade vi denna gang.
Vi har besokt CCTV-building som Vera (och Mathias) byggt ett stort antal modeller av under utbildningen. Vi passade ocksa pa att kika pa Birds Nest och Watercube, de olympiska arenorna.
De var inte sa imponerande som man hade kunnat hoppas (nar det nu gick at sa mycket stal att skulle kunna dras flera varv runt juorden...).
Vi spenderade tva dagar i ett gammalt industriomrade som byggts om till ateljeer och gallerier med sma hippa cafeer emellan. Riktigt mysigt! Vi kan val forsoka se till att ha en politik i Sverige som foresprakar och stoder sadant, eller hur? Sammanlagt var vi inne pa ca 37 gallerier och da skippade vi en hel del for att de inte var tillrackligt intressanta.

Mycket mat har vi ocksa atit, aven dar har storstaden underhallit oss.
Den tidigare namnda Peking-ankan var underbar! Inte som forra gangen som slutade med ankfot-i-fickan-incidenten utan bara riktigt gottigt.
Vi at Uighuriskt (nordvast-kinesiskt) som vi hade upptackt i Chengdu. Om vi inte sagt det tidigare sa har vi verkligen upptackt att de kinesiska muslimerna ar den religiosa grupp som lagar bast mat.
Det kan bero pa att de grillat lamm och anvander mycket spiskummin. De har ocksa riktigt god mork ol, forsta vi smakat pa resan.
En annan kul grej vi smakat ar kinesiska kraftor, och ja det har ni ocksa, de dar frysta billiga, men det har var kraftor tillagade pa kinesiskt vis. Mycket mycket chilli och sichuan-peppar och inte sa mycket smak av krafta. Kalla oss traditionalister men vi foredrar en hederlig gammal svensk krafta (alltsa en kinesisk som kokats med dill).

Hejda Kina, vi ses igen!

Lunch pa Kina-tag.

Vara grannar i kupeen. Rod kepa ar hett i Beijing. 

Det var flera turistgrupper som hade det.

Kvallssol vid forbjudna staden.

Beijing-yoghurt, en keramik bytta med pant som lamnas tillbaka efter man atit upp.

Troligtvis den samsta bilden pa oss hittills.

Motljus och Mao.

Maskoten for galleriomradet 798. 

Osttysk industri-romantik!

798

798 

Vilken konsroll vill du klammas in i?

Krafta! Chillin matchar iallafall kraftan...

Men Mathias ser fundersam ut.

 Sommarpalatset

Kineserna poserar som galna, vi vill inte vara samre... 

... eller mindre galna.

Chillin in the crib.

Notera skylten.

Han ar kines.

Birds nest. Mer posering. 

Watercube. Strike a pose.

Vera mumsar anka, mmmmmmmm.

Häst utan hast!

Nu ar vi tillbaka i censurens Kina, efter var fria tid i Nepal. Vera har tillochmed varit inne pa facebook som vissa av er kanske markt, och onskar garna att medelanden skickade till henne som hon inte svarat pa vidarebefodras till hennes mail, vera.halla@live.com eller sa far ni svar fran Mongoliet. 

Ater igen far vi hjalp av var fantastiska medhjalpare Sandra for att fora ut var ack sa viktiga historia till er.

Sista dagarna i Nepal tillbringades i sann semesteranda med restaurant-favoriter i repris och resans forsta shopping. Vi kan inte beratta allt (ja, vi tanker kanka era presenter i tva manader, sa mycket alskar vi er) men vi har kopt redan valanvanda jak-ulls-sjalar, Veras forsta cashmere troja, kamelskinnsskor, hippie-byxor mm.

Vi rekommenderar den som ska aka till Nepal att komma med tom resvaska, det finns jakligt mycket kul att kopa dar!

Val tillbaka i Chengdu (Kina) hade vi tva lata dagar med tehus-hang och ett aterbesok hos pandorna. For den som inte har fatt nog av pandabilder kan man fa fler pa mailen, bara sag till! 

Efter det tog vi en forvantad 7-timmars bussresa, som i slutandan tog 11, till Songpan. Ett stort jordskred blockerade vagen och vi fick snallt sitta och vanta i fyra timmar pa att de skulle grava sig igenom. 

Har har vi nu spenderat tre dagar pa hastryggen och haft en omsom fantastisk, omsom riktigt dalig upplevelse. Det storsta problemet var kanske att vi inte foljde vart eget halvtids-rad: Never expect.

Vi borjade vid 9-tiden pa morgonen dag ett, och red till en lagerplats dar var guide reste taltet och tande en brasa. Klockan borjade narma sig tre nar vi, valdigt hungriga, antligen skulle fa mat. Vad for spannande tibetansk lackerhet skulle det bli? Jo! Styckad tomat med MASSOR av socker pa. Forestall er ett barn som fatt sockra hur mycket hen vill pa jordgubbarna och dubbla det. Till detta angkokt brod bakat utan salt... En erfarenhet rikare!

Jattefint landskap har i granslandet till Tibet saklart och valdigt kul att rida! Mathias hade aldrig gjort det forut sa det var en spannande upplevelse. Han dopte sin hast till Brutus och den gick och pruttade Veras hast i ansiktet konstant. Ocksa roligt.

Feminismen har inte riktigt slagit igenom har markte vi ocksa. Mathias fick alltid mat och te forst och efter ett tag pekade guiden pa Veras hast (som aldrig fick ga forst for de andra hastarna) och sa "Very bad horse". Varfor fick vi overhuvud taget en dalig hast? Nar Vera sen sista dagen ville byta med Mathias sa guiden "no, good horse" om den daliga (efter att forst forsokt overtala Mathias att inte byta till den daliga). Tillbaks till forsta dagen:

Middagen blev battre, god gronsaksgryta och lagerelds-hang i skymningen surplandes te. Natten i taltet blev inte sa kall som befarat, mycket kanske tack vare de stora tibetanska rockarna vi fick sova under.

Dag tva vaknar vi till ett snotackt sagolandskap, vackert, vackert, vackert. Vi rider upp till ett berg for att titta pa det berg som var var destination - Ice Mountain. Hade kanske varit ballare om inte resten av landskapet ocksa var tackt av sno men ritten dit var underbar. Sedan fick vi ga ner for berget for att det var for brant for hastarna, detsamma kan sagas for personer som har ont i kroppen efter lang ridning... Inte helt kul.

Efter detta bar det av hem till guiden eftersom det inte fanns tillrackligt med bete for hastarna bland bergen och ett snoovader var pa vag in. Jattevackert igen, genom virvlande sno over bergstoppar och ner i dalar. Blota kommer vi sa fram till huset for att upptacka att frugan inte ar hemma. Och guiden har ingen nyckel. Han lamnar oss for att soka efter "wifo" och vi sitter en timme utanfor och huttrar och tanker pa den stora elden och olen som han lovat oss. Till slut far vi i alla fall komma in och sa sakteliga torka bredvid en glodande elslinga tittandes pa kinesiska nyheter (ropade glada "rujdian!" nar de visade bilder fran hastkotts-skandalens Sverige). Spenderade natten i ett forrad tillsammans med flertalet torkade, halva grishuvuden.

Nu kommer vi till sista dagen och det vi egentligen ar missnojda med. Efter frukost forsvann guiden och istallet tog hans fru resolut tag i tyglarna pa Mathias hast och ledde den (i ultrarapid) en timme till ett kloster. Veras hast gick sjalvklart bakom.

Mathias kande sig som en idiot pa skansen ledd av en pitoresk gumma genom byn. Vera fick spel pa att det gick sa jakla langsamt. 

Val framme var forst klostret stangt, men sen lyckades guiden (som gatt ikapp oss efter att ha lanat ut sin hast till en annan grupp) hitta en smitvag in. Vi ar ju valdigt ointresserade av tempel, men staden som var uppbyggd runt var spannande att se. Efter det red vi tillbaka mot Songpan med guiden gaende framfor, mer som att "aka hast" an att rida. Efter ytterligare en timme fick vi hoppa av hastarna och ga den branta backen tillbaka till stan. Vi var tillbaka innan tolv.

Alltsa, tva och en halv dag (om ens det...) till priset av tre var inte riktigt det vi forvantat oss. Dessutom ingen lunch den tredje dagen, men som sagt, when in China, never expect.

Pa det hela taget ar vi anda glada over vara upplevelser och Mathias har fatt blodad tand pa ridning, vilket badar gott infor Mongoliet. Imorgon (fredag) aker vi tillbaka genom jordskreden till Chengdu for att ta ett 32-timmars tag till Beijing.

Vi hors darifran!

  En liter bananchoklad-milkshake! Pokhara, Nepal.

Sjon som gett Pokhara dess namn.

Varblommor till salu utanfor ett tempel i Kathmandu.

Sjalvklart festade vi med Drew i Kathmandu.

Just do it! (We did, and it was good...)

Hemma i Kina igen pa bussen. Akta dig for fagelinfluensan.

Te som en kines.

Efter 11 timmars buss. (Ja, Vera kor soder-hipster-knuten nar hon reser, men bara da!)

Nomaden.

Lunch-time! At sockertomat och var glad!

Den svarmodige ryttaren vilar sig efter dagens ritt.

 Vintern vi vaknade till!

I bakgrunden; Ice Mountain.

Guiden med sin favorit.

 Var tog hasten vagen?

Kreativitet, vi vet. Fler satt man kan anvanda en gammal basketboll?

 Frusna tibetaner? Nej, bara tva muppiga svenskar.

Trekking tur och retur

Nu ar vi tillbaka i Pokhara efter nio dagars trekk i Annapurna.
Inte lika slitna som vi kanske trott men glada och nojda med en fantastisk upplevelse.

Vi borjade med att jobba oss uppat, arligt talat var det sex av nio dagar som gick uppfor, brant uppfor. Vi har tagit oss fran 1100m till Annapurna Base Camp (ABC) pa 4100m och daremellan ner och upp igen i lite dalar. Det har varit mycket fin natur, aven om vi bada ar overrens om att den karga naturen (som paminner om Sverige...) over tradgransen, ar den basta.
Det ar svart att beskriva var vandring, bade eftersom det ar sa manga dagar, men ocksa eftersom det kanns som vi inte varit borta sa lange...
Men vi kan val saga att vi vanligtvis gick upp vid halv sju, at frukost (ny favorit: musli med varm mjolk, prova det! Men inte om det ar for fuktigt i skafferiet for da smakar det mogel) och sen borjade vi ga. Efter ca tre timars vandring (oftast vid elva) at vi en stadig och kolhydratsrik lunch och sen var det tva eller tre timmars vandring kvar.
Det blev en hel del tid att sitta i lodgen och fnula pa livet, sticka, spela kort eller lasa.
Nagra dagar blev kortare nar vi kom hogre upp eftersom man inte ska stiga mer an ca 500 hojdmeter pa en dag for att undvika hojdsjuka.
Detta ar nagot vi verkligen har insett att folk har inte tar pa allvar. Folk ar sa himla stressade i sparet att man ibland undrar varfor dom ska upp pa det jakla berget.
Nar vi kom upp till nast sista stoppet, 3700m, traffade vi nagra som gjorde samma tur som vi, fast pa fem dagar. De hade dessutom stigit ca 1200 den dagen. En annan blev allvarligt sjuk och borjade krakas och blev till slut tvungen att ga ner for att undvika allvarligare sjukdomstillstand. Nasta dag stressade hon dock upp annu hogre for att komma ikapp sina kompisar...
Dagen efter avled en man i sparet trots att han holl pa att ta sig ner efter uppvisade symptom.
Hojdsjuka ar inget att leka med, och vi ar glada att vi varit forsiktiga och klarat oss bra.

Vadret har vi lyckats hantera val ocksa. Det verkar som att monsunen kommer tidigt i ar och vi hade regn alla eftermiddagar forutom forsta. Som tur var lyckades vi komma fram innan det borjade varje gang och mornarna var alltid kristallklara. Fram mot lunch har det borjat mulna pa och bergstopparna har forsvunnit. Efter en stund har man glomt att de finns dar och det har kannts lite som att man gatt i en dimmig tunnel. Och sa plotsligt! oppnar sig en lucka i himmlen och tretusen meter ovanfor lyser en vit bergstopp. Maktigt.

Extra mycket tur hade vi dagen da vi skulle upp till malet, base camp.
Dagen innan hade det namligen varit mulet och molnigt hela dagen och de vi traffade som varit dar uppe sa att de inte sett sa mycket berg...
Vi gav oss ivag fran stoppet innan, MBC (Machhapuchhre Base Camp 3700m) vid halv sex pa morgonen, i morkret och kylan innan solen hade gatt upp. Det hade fallit en del sno dagen inna men som tur var fanns det annu hurtigare folk an vi sa vi kunde folja deras spar.
Efter ett litet tag borjade solen lysa upp bergstopparna och nar vi nastan tva timar senare nadde ABC kom vi dit sammtidigt som solen.
Val dar hade vi tva och en halv timmes stralande vader och ett bergspanorama utan like!
Vi at ocksa "high-altitude-apple-pie" som var harlig.
Vera har upptackt att hennes kropp inte uppskattar fysisk anstrangning innan klockan sex pa morgonen, Mathias a andra sidan har upptackt hur nojd han ar nar han far ga upp utvilad innan gryningen och borja dagen i snon.

 Toppen!

Machhapuchhre

(Fishtail mountain)

 Snoangel i gryningen.

 High-altitude-apple-pie!

 Vera och hunden, bade har kampat sig upp till Base Camp.

(Och bada ar nu lite fundersamma pa vad de ska gora...)

 Frukoststun' har guld i mun.

 Varfor har vi inte fler "open defication free area" i Sverige?

 "Ar det jag eller berget som lutar?"

 Ett av alla harliga vattenfall man desperat ville bada i.

 En av alla otrevliga broar Vera desperat ville slippa ga over.

 (Men tjusigt var det...)

 Vilddjur! 

Aporna var svarare att fotografera. 

 Sahar blir inga porters gjorda!

 Byliv, Ghandruk.

 Har fraktas det med hastkaravan.

Den har krut-kvinnan gor grus. Nar hon ar klar med hogen far hon kanske pension?

De gor dorrar pa ett lite annat satt har...

Och Vera var inte lika glad en timme senare nar hon for tredje gangen dunkade huvudet i karmen.

Lakeside, Pokhara.