Luang Prabang, inte sa mycket bang da kanske

Hej!
Nu har vi natt Luang Prabang, staden som faktiskt lyckas vara lika somnig som vi minns den.
Efter en skakig nattbuss fran Vientiane som iallafall gett Vera framtida blamarken, ar vi nu har.
Men for att inte ga handelserna i forvag...
De senaste tre dagarna har vi namligen trekkat i en nationalpark vaster om Vientiane.
Vi tog en buss (las lastbilsflak) tva timmar till en liten by dar vi fick tva guider, en massa mat att bara och sa bar det ivag.

Vi hade hoppats att fa se vilda elefanter och sov forsta natten i version tva av elephant watch tower.
Den forsta versionen av tornet hade elefanterna snabbt gjort sig av med...
Det kom dock inga elefanter, utan istallet tva hogljudda tyska barnfamiljer. Men nar barnen somnat var det iallafall mysigt att ligga dar och lyssna till djungelljuden.

Var guide Thath som visar att han far plats i ett termit-atet trad.

Svalkande dopp efter varm trekk, men vem bor i dessa grumliga vatten?

Vera kanner sig lite orolig, "Mathias, vad du an gor. Kissa inte!"

Paus bland fjarilar med fotbad och te.

Var sang natt tva under bar himmel. Och forsta gangen patiensen gar ut for Mathias.

Eventuellt det nast slatste stallet pa var klippa, guiden Den tog det slataste...

Mathias lag i sina vakna stunder och funderade pa hur han skulle brottas med tigern om elden falnade och Vera brottades mest med klippan. Dagen efter sag vi visserligen inte tigern, men vattenbufflar med fol.

Thath slipar alltiallo macheten som anvand glatt till bade matlagning och skogsavverkning.

Ett av alla vara moten med fargglada fjarilar pa farden.

 Spindlar fanns det gott om. Den har var inte sa stor men fem minuter tidigare hade Thath rivit ner en spindel som var storre an en handflata.

Nu kommer vi nog vara ifran internet ett tag, men om ett par veckor ar vi i Kina och om vi inte lyckas innan dess hor vi av oss da. 

Ha det fint dar hemma!

Tillbaka i Laos

Halla!

Fast vi har faktiskt å nuförtiden...
Resedagboken krånglar dock lite och vi får inte upp alla de bilder vi ville visa er.
Får se hur vi löser den saken.

I natt har vi skramlat fram på natttåg och tog oss under förmiddagen utan större strapatser över gränsen till Laos.
Temperaturen har sjunkigt från 30 till nån stans 20 plus. Väldigt skönt!
(ja ok, bespara oss kommentarer om underkylt regn och snöslask...)
Vientiane, Laos huvudstad, som vi minns som en charmigt slumrande kolonialrest har förändrats på många sätt sedan vi sist var här. Trafiken är tyngre, och det där slumrandet syns inte mycket av. Det är ioch för sig en annan säsong nu än när vi sist var här, men vi tycker ändå att förändringarna är stora. Guidebok är dubbelt så tjock också sådet kanske är väldigt mycket fler som reser här nu.
Det märks även på priserna, inte får man ett dubbelrum med "balle mot floden" (marcus bevingade uttryck från förra gången då han upptäckte balkongen) för fyra dollar...
Men vi har det bra ändå, vi äter fantastiskt gott och ser fram emot att sova ut ordentligt inatt.
Innan tågresan hade mathias inte sovit på 36 timmar.
Vi tänker stanna här ett par dagar och komma in i rätt resestämning och sedan dra norrut.

Tempel i var Thialandska tillflyktsort Ayathaya (?)

.

Skont att slippa Bankoks stress och vara pa vag mot gransen.

En liten Buddha som fastnat?

Byggnadsstallning a la Vientian, men det sag anda ut att bli jakligt rakt...

En copy cat pa forra gangens foto, bara det att Marcus, Freddy och skylten tejpad pa satena "Forgisner seat" saknas.
Laos Nationalarena.

Antligen pa vag!

Hej alla!
Nu ar vi antligen pa vag!

Vi landade i Bankok i morse och har snabbt tagit oss en bit norrut. En, an sa lange, mycket trevlig liten stad dar thailandska tanter bjuder pa fritterad kyckling.Vi hade super tur med taget hit da vi nar vi kopte biljetten (som kostade tre kronor) fick veta att taget skulle komma om fem minuter. I samma stund som vi fick biljetten i handen rullade taget in pa stationen och sa bar det ivag.
I kvall aker vi harifran med nattag till en gransstad dar vi imrogon formiddag ska ta oss over in i Laos.
Det ar forbannat varmt och vi langtar efter svalare breddgrader! Och skona sangar. Det borjar bli ordentligt minus pa somnkontot.

For er som inte har haft koll pa turerna kom vi till Sverige i torsdags efter tva veckor pa Kap Verde (och detta ska vi snarast beratta om...) och akte fredag mitt pa dagen mot Bankok med mellanlandning i Istanbul. Dar Mathias kom pa att han inte gillar turkiska sotsaker, och Vera kom ihag att hon gillar dem som fan.

Kap Verde alltsa...
Internet har fattats oss dessa tva veckor pa ogruppen som ar en portugisisk exkoloni och ligger utanfor Senegals kust. Men har kommer en liten summering.
Fantastiskt land! Det ar tio vulkanoar varav vi var pa fyra stycken. En av dem ar mest en turisto med charter och all-inclusive, on Sal, i ovrigt oken. Dit behover man inte aka.Men de andra oarna ar som sma branta berg mitt i havet med olika klimat pa olika delar av oarna. Ofta torka pa ena sidan och mer gront pa andra. Helt perfekt stalle om man vill vandra, det tanker vi nog aka tillbaka dit och gora nagon gang. Kap Verde ar ocksa populart resmal for fagelskadare och Mathias gjorde sitt basta, 16 Kap Verde-kryss av 48 mojliga om man ska tro fagelhaftet som han kopt. Manga faglar har minskat nyligen pga skadedjursbekampning som gjort att faglarna atit forgiftade insekter. Sa kan det ga.
Den stora sociala handelsen var en 80-arsfest for Leontinas pappa Jose i huset dar vi bodde (vi var dar med Martin och Maria och Marias kollega Leontina och hennes man Janne.) Kap Verdiska musiker spelade och det dukades upp fantastisk havsbuffe. Mathias bakade brod som ats med stor entusiasm.
Annars blev det mycket rundakning pa oarna, lite bad i havet nar det inte var for mycket vagor och nagra gin

 och tonic pa seglarbaren i hamnstaden Mindelo.

 Har ar en gatuvy fran storsta staden pa Sao Nicoloa, Villa Riberira Brava. Valdigt lummigt och fint. Det mesta som vaxer kan man ata- guava, mango, banan, mandel t.ex. Harlig kolonialarkitektur. Alla vagar och murar ar lagda med ganska sma svarta stenar som muren pa bilden. Halen ar for att vattnet ska kunna rinna ur jorden under regnperioden. Imponerande arbete!

Har ar vi alla utom fotograf-Vera.

 Fiskebatshamnen i Preguisca. Leontina berattade att de garna tar det ganska lugnt pa Kap Verde. Fiskarna sticker ut och far lite fisk, saljer den och far lite pengar, dricker den lokala spriten grouge och sover nan dag. Inte sa konstruktivt men trevligt for dem. Men hade de jobbat lite mer kanske de hade haft det battre. Tyvarr var det svart for dem att bli av med fangsten om de fick mycket, for det finns inte sa manga som kan kopa. Lokal fiskfabrik kanske? Istallet for att europeiska fiskeflottor ska tomma haven sa att de ibland inte far nan fisk alls.

 Vera pa en av manga terraser i Joses hus. Som ett vitt kakelslott i ett annars jordfargat landskap. Fint med atlanten som stanker pa en nar man sitter och laser.

 Nagra av byns fiskare barfota pa den vassa lavastenen. De har fangat musslor som de slar sonder. Goda!

Mane over Atlanten.

 Villa Ribeira Brava omgivet av taggiga berg.

Har nere badade vi! Det ser inte sa haftigt ut men vagorna slog ungefar fyra meter upp. Pa bilden syns delvis en skyddad lagun som blev pafylld da och da.

 Till festen blev det languster. Vera gillade den har.

Typisk bild fran Kap Verde. Kvinnorna lar sig att bara tidigt medan pojkarna och mannen sysslar med annat. I gengalld bar de tungt med rak rygg medan mannen kroker sig och stankar med saker pa axlarna. Bilden ar fran Miendelo dar det ar lite fargrannare.

 Slitna gubbar i slitna hus, Miendelo

.

Miendelo.

Till Kap Verde kommer manga fran ovriga Afrika for att salja saker till turister. Den har killen gjorde ett armband till Vera som hon har svurit att ha pa sig hela resan. Snabb som blixten var han!

Hogst upp bland bergsryggarna pa Santo Antao. Notera kvinnan med korg pa huvudet till vanster i bild. Hon har nog gatt en bra bit.