Hej!
...som många av er redan har märkt är vi förstås hemma igen. Och så fort vi kommit hem blev det svårt att hitta tid för bloggande och sedan föll det ur minnet. Utan Martins uthålliga påminnelser hade det nog aldrig blivit någon avslutning på det här projektet alls men nu gör vi ett försök!
Jo, Helsingfors alltså. När vi kom med det tidiga tåget från Petersburg var lite ruskväder, inget allvarligt, grått och en del kortare skurar. Men andra dagen fick vi sol.
Vi hittade ett fint boende som mest huserar studenter under terminerna. Vi bodde i varsin lägenhet med två andra personer och hade kök och badrum, plus att det fanns gemensamt kök och internetrum.
Och sist men inte minst: gratis simbassäng och bastu i huset bredvid. En perfekt start på dagen!
Vi utforskade stan till fots som alltid. Tittade in på det moderna musseet och strövade vidare bort till ett område med mängder av små designbutikerna som visade mängder av fina saker som vi inte hade råd att köpa men som vi gärna tittade på. Efter det fikade vi på ett fint ställe och chockerades över att vara tillbaka i svenskt prisläge igen. Att betala lika mycket för en kopp te som tre mål mat i Kina! Ujujuj.
Efter fika mer traska runt på stan. Prylmarkanad i hamnen och matmarknad framför kyrkan. Kvällsmat på italiensk restaurant med god pasta, gott vin och personal som pratade en balandning av finska och italienska - intressant. Det blev en lyxig avslutningsmiddag på resan och vi försökte samanfattta och utvärdera men det var svårt med en så stor sak. Vi kunde konstatera att de flesta färgstarka minnena var från Kina så det kanske var det intesivaste landet att resa i. Ryssland kunde beskrivas som Vänligt, Bryskt, Gott, av Mathias och Arkitektur, Möten, Mat, av Vera. Sedan vandrade vi hem och sov gott.
Dag två bjöd på mera vandring genom den mysiga staden. Nu in i andra designkvarter med fin kyrkopark att äta lunch i (men hallå finskor, solar man topless i kyrkparken?) och frozen yoghurt i solen.
Sedan började eftermiddagen närma sig och vi tog oss tillbaka till vandrarhemmet, tog våra saker och gav oss av till den sista ettapen - Finladsfärjan hem. Vi hade förberett oss på det värsta av fylla och ångest men det blev faktiskt ganska städat och efter att ha sovit i sovsal så länge kändes hytten utan fönster riktigt lyxig med egen dusch och allt. Eftersom vi begravt middagsmatsäcken i mitten av ryggsäckarna fick vi god och billig mat också.
Med stundande midsommar och under hösten Veras födelsedag i åtanke köpte vi så mycket vi kunde bära på taxfreen och kollade sedan på en ganska skön amerkansk musiker innan vi tog oss tillbaka till vår alldeles egna hytt.
När vi vaknade var vi i inloppet till Stockholm! Helt galet, men också knäppt att det inte kändes mer galet. Samtidigt som det var den här stunden man alltid vetat att man var på väg mot och lite sett fram emot under nästan sex månader var allt som vanligt. "Så är vi hemma igen, vad ska vi äta?". Det blev brunch hemma hos oss med Sandra och Erik som kom och hämtade oss vid båten.
Så var resan slut och vad ska man säga? Fantastisk att vara hemma, bland vännner och familj, i Stockholm, i Sverige, i vår egen lägenhet. Synd att dagarna när vi bara är med varandra och kan göra vad vi vill utan tyngande vardagsansvar borta. Skönt att vi kom iväg och att vi fått se, uppleva och lära oss så mycket. Tur att vi inte hamnade i några stora trubbel. Mathias fick ju t.o.m. med sig sin laoitiska machete hela vägen hem!
Det är lite svårt att förhålla sig till resan såhär i efterhand, det blir ganska abstrakt och frågan "Hur var det?" som man fått några gånger nu är inte så lätt att svara på. Om ett tag när man börjar kolla på bilder igen ska det nog klarna lite. Det är ganska kul att bläddra lite i anteckningsblocket och hitta listor på saker att göra, adresser till saker att besöka eller ordlistor på olika språk. Då minns man en del.
Det roligaste har nog varit att få vara tillsammans varje dag i ett halvår, dygnet runt. Vi trivs ju bra med varandra. Till vardags ser ma ju faktiskt bara varandra kanske 4 timmar om man inte har någon kvällsaktivitet, och då ska det lagas mat, tvättas städas och så är man trött. Är man ledig tillsammans blir det ju 16 timmar istället. Kan vara något att tänka på.
...som många av er redan har märkt är vi förstås hemma igen. Och så fort vi kommit hem blev det svårt att hitta tid för bloggande och sedan föll det ur minnet. Utan Martins uthålliga påminnelser hade det nog aldrig blivit någon avslutning på det här projektet alls men nu gör vi ett försök!
Jo, Helsingfors alltså. När vi kom med det tidiga tåget från Petersburg var lite ruskväder, inget allvarligt, grått och en del kortare skurar. Men andra dagen fick vi sol.
Vi hittade ett fint boende som mest huserar studenter under terminerna. Vi bodde i varsin lägenhet med två andra personer och hade kök och badrum, plus att det fanns gemensamt kök och internetrum.
Och sist men inte minst: gratis simbassäng och bastu i huset bredvid. En perfekt start på dagen!
Vi utforskade stan till fots som alltid. Tittade in på det moderna musseet och strövade vidare bort till ett område med mängder av små designbutikerna som visade mängder av fina saker som vi inte hade råd att köpa men som vi gärna tittade på. Efter det fikade vi på ett fint ställe och chockerades över att vara tillbaka i svenskt prisläge igen. Att betala lika mycket för en kopp te som tre mål mat i Kina! Ujujuj.
Efter fika mer traska runt på stan. Prylmarkanad i hamnen och matmarknad framför kyrkan. Kvällsmat på italiensk restaurant med god pasta, gott vin och personal som pratade en balandning av finska och italienska - intressant. Det blev en lyxig avslutningsmiddag på resan och vi försökte samanfattta och utvärdera men det var svårt med en så stor sak. Vi kunde konstatera att de flesta färgstarka minnena var från Kina så det kanske var det intesivaste landet att resa i. Ryssland kunde beskrivas som Vänligt, Bryskt, Gott, av Mathias och Arkitektur, Möten, Mat, av Vera. Sedan vandrade vi hem och sov gott.
Dag två bjöd på mera vandring genom den mysiga staden. Nu in i andra designkvarter med fin kyrkopark att äta lunch i (men hallå finskor, solar man topless i kyrkparken?) och frozen yoghurt i solen.
Sedan började eftermiddagen närma sig och vi tog oss tillbaka till vandrarhemmet, tog våra saker och gav oss av till den sista ettapen - Finladsfärjan hem. Vi hade förberett oss på det värsta av fylla och ångest men det blev faktiskt ganska städat och efter att ha sovit i sovsal så länge kändes hytten utan fönster riktigt lyxig med egen dusch och allt. Eftersom vi begravt middagsmatsäcken i mitten av ryggsäckarna fick vi god och billig mat också.
Med stundande midsommar och under hösten Veras födelsedag i åtanke köpte vi så mycket vi kunde bära på taxfreen och kollade sedan på en ganska skön amerkansk musiker innan vi tog oss tillbaka till vår alldeles egna hytt.
När vi vaknade var vi i inloppet till Stockholm! Helt galet, men också knäppt att det inte kändes mer galet. Samtidigt som det var den här stunden man alltid vetat att man var på väg mot och lite sett fram emot under nästan sex månader var allt som vanligt. "Så är vi hemma igen, vad ska vi äta?". Det blev brunch hemma hos oss med Sandra och Erik som kom och hämtade oss vid båten.
Så var resan slut och vad ska man säga? Fantastisk att vara hemma, bland vännner och familj, i Stockholm, i Sverige, i vår egen lägenhet. Synd att dagarna när vi bara är med varandra och kan göra vad vi vill utan tyngande vardagsansvar borta. Skönt att vi kom iväg och att vi fått se, uppleva och lära oss så mycket. Tur att vi inte hamnade i några stora trubbel. Mathias fick ju t.o.m. med sig sin laoitiska machete hela vägen hem!
Det är lite svårt att förhålla sig till resan såhär i efterhand, det blir ganska abstrakt och frågan "Hur var det?" som man fått några gånger nu är inte så lätt att svara på. Om ett tag när man börjar kolla på bilder igen ska det nog klarna lite. Det är ganska kul att bläddra lite i anteckningsblocket och hitta listor på saker att göra, adresser till saker att besöka eller ordlistor på olika språk. Då minns man en del.
Det roligaste har nog varit att få vara tillsammans varje dag i ett halvår, dygnet runt. Vi trivs ju bra med varandra. Till vardags ser ma ju faktiskt bara varandra kanske 4 timmar om man inte har någon kvällsaktivitet, och då ska det lagas mat, tvättas städas och så är man trött. Är man ledig tillsammans blir det ju 16 timmar istället. Kan vara något att tänka på.
Fika i solen på trevligt improviserat fik vid ett gatuhörn.
Goda våfflor.
Gatuvy
Sista avgången!
Den hemliga middagen
Den sista ankomsten!
